A-Infos (sv) Klasskrig i Bagdad -Resistance #22 AF (Irland) (en)

[Worker <worker-sv@ainfos.ca>]

 ________________________________________________
    A - I N F O S  N Y H E T S P R O J E K T
            http://www.ainfos.ca/
        http://ainfos.ca/index24.html
 ________________________________________________

Warszava 1944, Grozny 1994, Berlin 1945, Stalingrad 1942 var de militära
metaforerna som målades upp i media. Men i slutet var det mer som Los
Angeles 1992. Än en gång så har arbetarklassen i Irak satt sina behov
framför mistlurarnas rop efter fosterlandskärlek.

Det är uppenbart att amerikanska militären hade för knappa resurser runt
Bagdad för att kunna erövra staden och att Hussiens regering krossades,
inte för att den besegrades på ett slagfält – (var var slagfältet?) utan
för att nästan alla trupper hade deserterat. Bagdad föll för plundrare när
beväpnade horder tog över gatorna före ankomsten av amerikanskt pansar.
Butiker och regeringsbyggnader renrakade av jublande skaror av familjer –
omfördelning av välstånd i en exemplarisk demonstration av socialism i
aktion.

En föraning om vad som komma skulle kunde ses under de första dagarna av
kriget, när brittiska trupper kallades in för att skydda maskinparkerna i
de södra oljefälten från att hamna under lokalbefolkningens kontroll.
Samtidigt som tumultet i Bagdad lade sig så fick Baska en föraning om en
sannolik utveckling. Där öppnade de brittiska trupperna eld, eller
”varningsskott” som de sa, mot lokalbefolkningen när de återtog varorna de
hade producerat genomsitt eget arbete.

Bilderna på brittiska trupper som stenas av rasande ungdomar fick ingen
stor spridning i media. Ett par dagare senare i Basra satte de brittiska
soldaterna sin ”nordirländska träning” i verket och mördade fem plundrare
i vad de säger var en ”skottutväxling”.

Allt detta representerar ett nederlag för den amerikanska imperialismen.
Washingtons strategi de senaste tolv åren har varit att attackera
arbetarklassen i Irak med sanktioner, bombmattor och avsiktligt ha vatten-
och reningsverk som måltavlor. En taktik vars mål var att orsaka så mycket
misär och lidande att den irakiska arbetarklassen skulle vara oförmögen
till motstånd. Man försökte skapa en underlydande befolkning till den
dagen då ett ”regimskifte” skulle komma. Den dagen skulle egendomen, och
arbetskraften, från ”den gamla regimens”  National Petroleum Company,
lämnas över till den nya regimens Exxon.

Den anglo-amerikanska propagandan framhöll att folk skulle stanna inomhus
och inte revoltera. Den enda revolten de ville ha var ett palatskuppsbyte
av makten, från ena statsapparaten till den andra. Revolutionen är inte
främmande för Irak, och varje gång som rebeller har tagit gatorna har de
mött enat motstånd från alla sektioner av den styrande klassen

Under det första anglo-amerikanska ingripandet i Mellersta Östern 1958 så
strömmade trupper in i Libanon och Jordanien för att förhindra spridandet
av ett irakiskt uppror. CIA gav 1962 Ba'ath partiets dödsskvadroner en
lista över arbetarklassmilitanter. Under 1980-talet så användes de av Väst
levererade kemiska vapnen att massakrera destertörer från den irakiska
armén.Under 1991 hade revolutionen reducerat Husseins styre till en ficka
runt Bagdad, men slogs tillbaka i en kombination av den irakiska staten
och amerikanska och brittiska militären.

Först massakrerades tusentals deserterande trupper på vägen till Basra av
USAF och RAF.

Sedan fastställdes en vapenvila med den irakiska regimen, alla tankar om
att omstörta Saddam som bortblåsta. Det var viktigt att lämna det
Republikanska Gardet intakt för att kunna krossa upproret.

Som en del i vapenvilan tilläts irakiska anti-rebell helikoptrar in i
”flygförbudszonen” som kontrolleras av amrikansk och brittiska
luftstyrkor. Nu, ett par dagar efter Basras ”befrielse”, används brittiska
arméns vapen för att tvinga fram ett kapitalistiskt system.

Snart kommer det att få hjälp med sina ansträgningar av ett reformerat
Ba'ath part (men utan namnet och toppskiktet). Samtidigt är vissa element
inom anti-krigslägret, som Clare Short, Paul Rogers, Robert Fisk,
högljudda i sina fördömande över att den anglo-amerikanska koalitionen
misslyckats att effektivt hejda ”kaos” och ”oordning”. De enda skillnaden
mellan Washington och Ba'ath partiet och pånyttfödda fredsnötter som Putin
och Chirac är huruvida vem som får en bit av krigsbytet. Deras ”ordning”,
FN sanktionerad eller inte, betyder våld och exploation för arbetande
människor jorden runt.

******************************************************
Utdrag ur Resistance#22, Anarchist Federation's (Irland) månadsbullentin.

För att distribuera i ditt område, kontakta oss på:
contact@afireland.cjb.net

För att prenumerera elektroniskt, skicka ett emai till:
ResistanceIreland-subscribe@yahoogroups.com

För att gå med i ”Friends of AF” listan, skicka ett email till:
lists@af-ireland.cjb.net


Källa: A-Infos
(Översättning: Igloo)





*******
                    *******
     ****** A-Infos Nyhetsprojekt *****
     Nyheter av intresse för anarkister

 Prenumerera -> epost LISTS@AINFOS.CA
                med meddelandet SUBSCRIBE A-INFOS-SV
 Info        -> http://www.ainfos.ca/
 Kopia       -> vg och inkluderar dessa rad