A-Infos (sv) Uttalande från IFA

[worker-a-infos-de@ainfos.ca]

 ________________________________________________
    A - I N F O S  N Y H E T S P R O J E K T
            http://www.ainfos.ca/
        http://ainfos.ca/index24.html
 ________________________________________________

Den internationella anarkismen mot världens kapitalister 

Det ”långvarande och permanenta” krigsklimatet som vi kastats in i sedan 11 
september har blivit en konstant del av våra vardagliga liv. Detta påverkar 
oss i form av manipulation av information, propaganda, lögner, repression, 
psykologisk manipulation etcetera. På varje nivå arbetar krigens månglare öppet 
och dolt med att inskränka den politiska- och arbetarnas organisationsfrihet 
överallt. ”Kriget mot terrorismen” har blivit en ursäkt för att iscensätta en 
definitiv och beslutsam attack mot alla motståndets arenor, och mot alla 
hinder som står i vägen för intressena hos det internationella maktsystem 
som USA har som sin axel. Denna attack är menad att hindra all diskussion 
eller opposition mot dess överhöghet. På världsscenen fortsätter hotet 
om ett aggressionskrig mot Irak, de ändlösa massakrerna i mellanöstern, 
den ökande militära närvaron i Colombia (som ligger trea efter Turkiet och 
Israel vad gäller militärt stöd från USA) och kriget i Afghanistan att vara 
i centrum samtidigt som andra möjliga utrymmen för konflikter öppnas upp. 
Den eufori och dristighet som karaktäriserade den ekonomiska 
globaliseringens ”magnifika progressiva rikedom”, så hyllad av nyliberala 
härskare, förefaller allt mer följande den nuvarande recessionen. 

Särskilt symptomatiskt för denna recession är minskandet av handel, 
begränsade finansiella transaktioner och en mycket försiktig attityd mot 
nya utvecklingar. Följande detta tvingas nu de härskande klasserna att 
tänka och om omorganisera sina ”offentliga” ingripanden (läs ”statliga” 
ingripanden”, konfrontera sin krigspolitik och deras restruktureringsprocess. 

I detta sammanhang saktas den ekonomiska globaliseringens process, som 
drivs framåt av de multinationella företagen och deras 
referensorganisationer (WTO, IMF, etc.), ner. Samtidigt kan man se en stark 
tillströmning av nationell och makroregional politik – som till exempel 
vad gäller hanterandet av kriget i Afghanistan, processen av att bygga 
Europa, reorganiserandet av NATO:s roll och Frankrikes och Tysklands 
tillbakadragande ur Irak-krisen. Å andra sidan innebär diskussioner om 
”frågor” som offentliga utgifter, med all dess relaterade prioriteter 
kring ingripanden och motivering, verkligen att prata om profitens politik. 

Detta resulterar i det nödvändiga återupptagandet av nationalstaternas roll 
där den nordamerikanska statens militära makt emellertid är sådan att vi 
kan se en ny fas i globaliseringsprocessen; nämligen en centrerad kring 
en sorts politisk imperialism som tvingar in alla andra stater i en 
underdånig relation. Samtidigt samexisterar praktik rörande integration 
och tävlan i ett scenario som ser krig som det ofrånkomliga resultatet 
av en kris av internationella relationer. 

Bushs varning – med oss eller mot oss – vittnar om USA:s önskan att styra, 
alltid och på vilket sätt som helst, och i en kontext som görs mer 
komplicerad av den ekonomiska globaliseringens processer och olösliga 
konflikter. Under senaste tiden har dessa konflikter mer än en gång lett 
till utvecklingen av ett sådant ingripande, men efter attacken på 
tvillingskraporna verkar de inte längre vara relevanta. Faktum är att 
om den ekonomiska globaliseringen hade blivit den stora ridån som dolt 
den kontinuerliga omdefinieringen av makterna och deras hierarki, så 
skar 11 september den i strimlor och avslöjade en önskan av USA:s styrande 
grupper efter totalitär kontroll av världen. 

Detta beteende får inte dömas av någon, som vi kan se på USA:s ställningstagande 
inte bara mot Förenta Nationernas Internationella Krigstribunal, men också 
mot hela USA. I denna situation är den nuvarande rörelsen mot ekonomisk 
globalisering, multinationella företag och deras organisationer tvingad att 
omdefiniera sin praktik och sina mål. I en krigskontext kan vi inte i 
begränsa oss till att utmana dessa ekonomiska organ utan att konfrontera vad 
eller vilka som stödjer dem och den politik som driver dem. Ett steg måste 
tas för att ge våra egna förslag, vår ilska och vår personliga indignation 
politisk och social följdriktighet. Därmed uppdaterar vi de revolutionära 
alternativen för ett generaliserat självstyre och avskaffandet av politisk 
och ekonomisk makt. I detta ”inbördeskrigsklimat”, listigt skapat för att 
dölja folks verkliga önskningar och ansvar genom att ställa person mot 
person – arbetare och folk, unga och rörelser. Vi behöver definiera oss
själva tydligt; vi behöver identifiera fällorna och farorna framför oss. 

En sådan väldigt närvarande fara är tendensen att stänga in sig själv i det 
regionala och det nationella, eller i det etniska och religiösa, och på så 
återigen blåsa liv i nationalismens logik. Istället är det nödvändigt att 
blåsa liv i den internationalism som drivit denna period av kamper. Sådan 
internationalism, med dess mest radikala och frihetliga sociala delar, har 
alltid haft den klaraste och mest bestämde anden. För att politiskt 
opponera sig mot krigets barbarism, begrava det och hela det system som 
föder det är det nödvändigt att samordna rörelser var de än må finnas. 
Man måste föra en dialog mellan de olika politiska och ideologiska kulturerna 
som driver dessa rörelser, och göra jämförelser inom alla områden. Men för 
att detta skall lyckas kan man inte falla tillbaka i den vanliga 
reformistiska fällan, i allmänhet socialdemokratisk, som firade sina senaste
riter i 
Porto Alegre. 

Faktum är att internationalismen bara har en mening om den har en väldigt 
stark bas byggd på åtagandet att bekämpa ”ens egna” stat, ”ens egna” 
maktsystem. Det är bara på detta sätt man kan mäta effektiviteten bakom 
den sociala förändring som animerar rörelsens olika själar. Den fas 
som vi nu genomlever är karaktäriserad av ett uppsnabbande av 
fragmenteringens politik och avskaffandet av sociala ”garantier”. En period 
av social selektion och uppdämningspolitik. Därför kommer denna rörelses 
utveckling och riktning bero på hur bra vi med intelligens och energi 
kommer kunna erbjuda alternativ. Det måste vara en rörelse som har 
möjlighet att gå förbi den formella etablerade oppositionen för att 
föra in i rörelsen de som inte längre är villiga att acceptera maktsystemets 
dagliga våld, de som genuint menar att en annan värld inte bara är möjlig 
utan livsviktig. 

Över hela världen ger anarkister sina praktiska och aktiva bidrag för att nå 
dessa mål. Effekterna av mobiliseringen i Seattle kan fortfarande kännas. 
Denna visade på en bestämd och effektiv anarkistisk närvaro och var ett tecken 
på frihetlig förnyelse i USA. I Ryssland har inte kriminalitet och repression 
stoppad anarkisterna från att vara djupt engagerade i kampen mot en öppet 
fascistisk regim. I Latinamerika kan man se en kontinuerlig tillväxt av grupper, 
tidningar och mobiliseringar. Här fokuserar man allt mer på att samordna den 
ökande mängden initiativ som utvecklas på nationell skala, särskilt i Argentina, 
Chile, Venezuela, Uruguay och Brasilien. 

I Europa har man bland komplexiteten hos den anarkistiska och 
anarkosyndikalistiska rörelsen kunnat se många exempel på rörelsen framträdande 
synlighet – från Lyon till Amsterdam, såväl som i Genua, Rom, Paris, London, 
Prag, Aten och Sevilla. Signaler kommer också från Turkiet, Nigeria, Senegal, 
Sydafrika, Libanon och Australien. 

Därför är det vid denna tidpunkt mycket viktigt att vi inte dröjer i att få 
fram internationalistiska perspektiv på lokal praktik. Anarkistfederationernas 
International önskar att befrämja ett stärkande av banden mellan dess anslutna 
organisationer och uppmanar till ett enat initiativ från hela anarkiströrelsen, 
samtidigt som man inkluderar den rikedom och mångfald som finns hos alla 
involverade och erkänner och arbetar med gemensamma medel och mot gemensamma
mål. 

Kopplat till denna process äger några viktiga händelser inom den nära framtiden
rum: 

- Tjeckiska aktioner mot NATO-toppmötet, som kommer äga rum i Prag i november 
2002. CSAF deltar väldigt intensivt i förberedandet av dessa protester. 

- IFA:s internationella kongress, Tyskland, 18-20 april 2003 

- Mobiliseringen mot G8 i Frankrike, juni 2003 

- Det internationella mötet om globalisering, organiserad av Italienska 
Anarkistfederationen (FAI), hösten 2003 

För IFA:s sekretariat 
Massimo Varengo
Övers M Altemark


*******
                    *******
     ****** A-Infos Nyhetsprojekt *****
     Nyheter av intresse för anarkister

 Prenumerera -> epost LISTS@AINFOS.CA
                med meddelandet SUBSCRIBE A-INFOS-SV
 Info        -> http://www.ainfos.ca/
 Kopia       -> vg och inkluderar dessa rad