A - I n f o s
a multi-lingual news service by, for, and about anarchists **

News in all languages
Last 30 posts (Homepage) Last two weeks' posts

The last 100 posts, according to language
Castellano_ Català_ Deutsch_ English_ Français_ Italiano_ Português_ Russkyi_ Suomi_ Svenska_ Türkçe_ All_other_languages
{Info on A-Infos}

(sv) Veckans Yelah 19 november 2001

From Pelle Sten <pelle.sten@yelah.net>
Date Sat, 24 Nov 2001 18:55:12 -0500 (EST)


 ________________________________________________
    A - I N F O S  N Y H E T S P R O J E K T
            http://www.ainfos.ca/
 ________________________________________________

Veckans Yelah 19 november 2001 e-postversionen
url: http://www.yelah.net
e-post: <info@yelah.net>
___________________________________________

Yelah (v.47)
___________________________________________

Veckans ledare

http://www.yelah.net/yelah/20011119/ledare1119

Pa vag mot fred eller inre valdskonflikter?

USA och Storbritannien bombande rent framfor Kabul sa att deras lokala
hjalpreda Norra Alliansen kunde promenera in. Nu avancerar de till Kandahar
och Kunduz for att gora slut pa talibanerna. Amerikanerna och britterna
hoppas
kunna muthota talibaner att gola om var Al Qaidas ledare dricker te. Bin
Ladens narmaste man, Muhammed Atif, har druckit sitt te for sista gangen. Om
bin Laden infagas eller om han flyr Afghanistan ar USA:s och Storbritanniens
militara maktdemonstration snart over och kvar blir underrattelsetjansten.
Kvar finns ocksa hungern, sjukvardsbristen, lagloshet och radslan for
inbordeskrig for afghaner i landet och de flyktingar som nu Pakistan vill
sanda hem.

Vad folket i Afghanistan behover valdigt snabbt nu ar ett samordnande
centralt
rad med en demokratisk ordning. De traumatiska minnena fran Norra Alliansens
valde 1992-96 blossar upp igen. Folket litar till att FN:s fredsbevarande
styrkor satts in. Men an ar det inte fred.

I lordags aterkom forre presidenten Burhanuddin Rabbani till Afghanistan.
Han
och hans ministar, som stortades av talibanerna, erkandes som Afghanistans
regering av FN. Rabbani kommer att inga i overgangsadminstrationen och han
forvantar sig en plats i den planerade konstruktionen av en
koalitionsregering. FN vill att den ska ha en bred etnisk representation.
Fragan hur en sadan blir till och hur lange den overlever. Rabbani ar ledare
for Norra Alliansen och har den etniska tillhorigheten tajik, som utgor 25
procent av befolkningen. Pashtuner ar den storsta etniska gruppen med sina
40
procent. Manga av pashtunerna har skyddat talibanerna. Det ar ocksa kant att
Rabbani inte har haft nagon tolerans for kung Zahir Shah. Norra Alliansen ar
inte pa god fot med Pakistan, som nu helt blivit overkorda som USA-allierad.

En rysk delegation har anlant till Kabul och Iran har skickat diplomater.
Krigforande parten USA/Storbritannien, overgangsadministrationen och FN:s
sakerhetsrad ska tillsammans gora upp om en konfliktlosning. Yven
grannlanderna far vara observatorer i overlaggningarna. USA och
Storbritannien
ar tva av de fem permanenta staterna i FN:s sakerhetsrad (de tre andra ar
Ryssland, Frankrike och Kina). "De i femman" har alla en imperialistisk
karaktar, i nutid eller historiskt. De kommer att se till att bli gynnade av
planritningen for Afghanistan. Det kan finnas ett syfte att dessa
imperialistiska stater ska balansera varandra, vilket de numera inte gor.
Men
da erkanner man ocksa att ett varldsomfattande kollektivt sakerhetsorgans
bindande beslut ska tas av fem stormakter.

FN ingen opolitisk organisation

FN:s fredsbevarande atgarder har ofta misslyckats i lander som inte har
samma
historia, traditioner, kultur eller samhallsstruktur som de dominerande
vastlanderna i FN:s sakerhetsrad. FN bildades 1946 for att sakra fred och
sakerhet i varlden och for att uppratthalla ett mellanfolkligt
(mellanstatligt) samarbete. Det ar FN:s sak att losa svara och valdsamma
konflikter i varlden. FN ar dock ingen opolitisk organisation och
medlemmarna
ar nationalstater.

Nationalstater konkurrerar med varandra och runt supermakter, som numera
bara
ar en, kretsar en makthierarki mellan staterna i varlden. Detta maktspel gar
igen i internationella organisationer som WTO, IMF, Varldsbanken och OECD
och
givetvis aven i FN.

Det exklusiva icke-demokratiska sakerhetsradet, med femton medlemmar har
aktorsrollen i FN. De fem permanenta medlemsstaterna maste vara overens om
det
ska bli bindande beslut. Generalforsamlingen, som domineras av lander fran
tredje varlden, ar ett diskussions- och opinionsforum. Den har dock ratten
att
foresla tillfalliga medlemsstater till sakerhetsradet.

USA dirigerar FN:s sakerhetsrad

Konfliktlosningar har utvecklats att passa maktaktorerna i varlden. Efter
kalla krigets slut har USA kunnat dirigera sakerhetsradet efter eget behag.
USA vill till exempel inte godkanna en kraftfull internationell
brottsdomstol,
som finns med i FN:s stadgar, utan tanker bilda en egen militardomstol utan
insyn.

Vi kan hoppas pa att FN lyckas val med sitt uppdrag i Afghanistan. Men den
maktpolitik som gang pa gang kor over FN:s principer visar pa att FN borde
reformeras grundligt. Upplos konstruktionen av fem permanenta medlemsstater
i
sakerhetsradet och overlat beslutsfunktionen till de cirkulerande
medlemmarna.
Ge fria demokratiska organisationer ratten att bli fullvardiga medlemmar.

Anki Bengtsson
___________________________________________

Veckans kronika

http://www.yelah.net/yelah/20011119/kronika1119

Nar blodet plotsligt borjar bubbla ur skallen pa dig

Ni ar doda. Vilket markligt satt att vara dod pa. Vem som helst
skulle saga att ni inte ar doda. Men ni ar verkligen doda.

Sa dar malde han pa, Cesar Vallejo for en massa ar sedan. Innan han
dog. Men det poeterna skriver blir aldrig inaktuellt. Och just nu dor
folk de markligaste dodar.

Det finns manga satt att do pa. En del ar sakert trevliga och lugna,
med musik, ett glas menciavin, stearinljus. Eller att dansa ihjal sig
pa ett extatiskt dansgolv kanske. En del ar mindre trevliga. Sarskilt
om doden tvingas pa en precis i det ogonblick nar man minst av allt
behovde den. Fast marker man inte av det sjalv sa spelar det kanske
ingen storre roll. Da bryr man sig inte. Du satter dig med din fru
eller man och ungar i bilen och skall just dra nar ett par maskerade
personer rusar fram och skjuter dig ratt genom bilfonstret. Du hinner
aldrig kanna minsta oro, skrack eller ledsnad. Allt ar helt normalt
och plotsligt ar det over huvud taget inte. Da ar det inte sarskilt
otrevligt for dig men inte heller sarskilt trevligt for din omgivning.

Om du far fyra poliser over dig i Sydafrika, med schaferhundar som
biter dig valdsamt overallt i kroppen samtidigt som poliserna sparkar
dig i magen och ryggen och skriker att du ar en javla skitneger, da
kanske du skulle fundera pa en mer behaglig dod.

Du kan till exempel rusa ner for en trappa och fa ett skott i ryggen,
da slipper du atminstone begripa att det ar do du haller pa att gora.
Och da kan du ligga dar medan sjalen glider ur dig och tanka pa att
Vallejo nog hade ratt, att det var ju ett markligt satt att vara dod
pa.

Att sitta i en dodscell och for elfte gangen ha fatt ett
avrattningsdatum faststallt, som Thomas Miller ni vet, det ar en
annan marklig dod. Att sitta dar ar ut och ar in och veta allt. Att
veta att man aldrig har mordat nagon. Att veta att det var kopta
vittnen. Att veta att polisen fabricerat en historia. Att veta varje
detalj och sitta dar och comerse el coco som man sager haromkring -
tugga huvudet - grava i detaljerna och kanna panikfrustrationen over
att som en annan Elektra saga sanningen medan hela varlden tror nagot
annat, att vanta pa doden for nagot som nagon annan har gjort. Att
veta det. Att ocksa veta att de du pratar med tvivlar pa dig.

Och nar de trycker upp giftsprutan i venerna pa dig, att in i de
sista spasmerna, tills du domnar bort och allt blir morkt, anda in i
det sista kanna dig panikfrustrerad over orattvisan, att veta att du
kommer att vara registrerad i folks sinne som "den dar mordaren". Att
kanna frustrationen blandas med giftet i dina vener nar du far at
helvete.

Da ar det lattare att vara afghan och fa en tomahawkmissil i huvudet
eller sprangas i bitar nar du trampar pa en mina. Men hamna inte fel
pa minan sa du bara delvis massakreras. Sa du far sitta dar sedan
utan ogon och med mosade ben, och utan att kunna kaka sjalv utan de
maste komma till dig och kora ner maten i kravan pa dig, om det finns
nagon mat, och du maste ligga dar och skita och se hur omgivningen
acklas av att torka roven pa dig. Det ar en annan slags dod. Inte
riktigt dod, men inte riktigt levande heller. En ganska marklig dod.
Da ar det nastan battre att foten sprangs bort helt och du forbloder
och du slipper oturen att nagon slapar dig hem och forbinder det som
ar kvar av dig.

Folk mots i doden ocksa. En del vet att de skall do och en del inte.
Om du klev omkring pa kontoret den 11 september och stadade at
tjanstemannen och lallade eller surade eller visslade eller petade
dig i nasan eller undrade hur du pa basta satt skulle saga till
chefen att han betalar dig sa lag lon for att du ar kvinna, och
invandrare ochS.. sa plotsligt fick du se ett flygplan komma in genom
vaggen, mitt i tankegangen star du oga med oga med den varldsberomde
piloten Atta och sa ar du dod, utan att ens veta om det eller
nagonsin fa begripa det. Atta daremot hade flera ar pa sig att veta
om sin dod. Som pilot i det planet lutar du dig tillbaka i ditt
extatiska lugn i pilotstolen, ber dina boner och kanner den dar stora
tillfredsstallelsen av att du om ett ogonblick uppnatt det du sa
manga ar forberett.

En del dor litet pinsamt, sa pinsamt att det kanns onodigt, att de
egentligen borde vara levande fortfarande. Du ser dig inte riktigt
for nar du rusar over gatan. Eller du somnar for nara din spya efter
att ha svinat for lange pa Kvarnen. Eller du snubblar pa arbetsgolvet
och kor in armen i sagen och forbloder. Du klantar till det pa
byggnadsstallningen 25 meter ovanfor mark dar du kliver omkring utan
skydd eller livlinor. Arbetsgivaren din forsoker dra in mer vinst och
koper in billiga invandrare utan papper. Du kan ju inte krava
livlinor for da kan han kopa in en annan invandrare utan papper som
kan ga och klanta till det for sig och ramla ner och do. Du dor i det
tysta helt enkelt. Familjen grater i det tysta ocksa. Det som ar bra
med papperslosas invandrares dod ar att de ar bra pa att halla kaft.
De doda snackar forstas aldrig sarskilt mycket, men omgivningen kan
ibland ge rost at de doda och borja braka med din arbetsgivare. Men
om omgivningen vet att det minsta pip de klammer ur sig innebar att
de slangs ut och hamnar i lander dar de slaktas av galna krigsherrar,
da haller de anda kaft. Hellre en dod bror utan rattegang an hela
familjen dod i Senegal. Eller i Afghanistan. Eller i Somalia, eller
vart man nu vill.

Du kan alltid do med en kula for pannan. Om du ar bonde och kralar pa
knana i dyn med en skrattande herre som haller pistolen mot pannan pa
dig, och du tror och hoppas att det ar ett skamt, du blir latt
desperat och tror att det ar bast att halla sig lugn for da kanske de
lyfter bort pistolen och garvar och sager att de bara skojade och ta
dig en sup for fan, men man vet aldrig tanker du, och sen vet du
inget mer for plotsligt forsar det fram en strale ur pannan pa dig
och tankarna och kanslorna bubblar ur dig, och du hann aldrig slapa
hem potatisen, och nu sitter de dar hemma och vantar pa dig, och han
med pistolen garvar samtidigt som han svar over att du blott ner
honom.

Nar allting forsar ur dig sa fragar du inte vem och i vems intressen
du blir skjuten, det ger du fan i. Du ar bara asdod. Vem pistolmannen
jobbar for har ingen betydelse for dig. Det bubblar lika kraftigt om
han sager att han forsvarar ordningen, vill utrota knarkhandeln,
stoppa den illegala invandringen, stoppa fascismen, stoppa
kommunismen eller om han kallar sig paramilitar, marxistisk
gerillakampe, maffia, droghandlare, vapenforsaljare,
regeringsrepresentant, psykopat, tvangsinkallad polis eller nagonting
annat som ar viktigt for att ett samhalle skall fungeraS for dig
spelar det ingen roll, for ditt blod fargar marken rod och han star
och garvar, hela ditt liv och din stravan i fattigdom, nu ar du bara
ett skamt om att du blott ner stovlarna.

Eller du kan sitta pa tunnelbanan i Japan och plotsligt andas in de
religiosa gifterna fran en abnormal sekt, om nu inte alla sekter ar
abnormala. Eller du kan ga omkring pa en gata i vilken skitstad som
helst i Sverige och plotsligt hora "bogjavel" och ett fa ett slag i
nacken som du inte ens uppfattar att det gor ont for nu tanker du
inte mer.

Eller sa far du valja att springa naken genom livet med brinnande
napalm tills du stupar, eller att valdtas i ett uselt fanglager tills
du dor av inre forblodningar. Eller sa finner du doden i gemenskapen.
Att bli utrotad tillsammans med alla dina polare och vanner av en
stor missil som racker at alla i en hel stad. Eller du kan falla
gemensamt tillsammans med alla dina arbetskamrater nar du ar pa vag
ner i gruvan, tillsammans med de andra femtio nar hissen brister.

Och det kan vara att det ar ett markligt satt att vara dod pa. Vem
som helst skulle saga att du inte ar dod. Men du ar verkligen dod.

Ronny Stansert
___________________________________________

Veckans citat

http://www.yelah.net/yelah/20011119/citat1119

Fattaru fattar ingenting

"Fattaru [har] fatt stampeln som roda rappare, politiska
vanstersympatisorer som samtidigt har en valdsforharligande lat
spinnande ute i cyberspace.

- Vi har ingen etikett pa oss sjalva, jag skulle lika garna kunna
saga att jag ar moderat. Det ar mer de yngre som vill att latarna ska
ha en innebord, nar det faktiskt inte finns nagonting."

Efter undergroundlatar som K.A.M.P och Hiphop-soldater har Fattaru
slagit igenom och gor nu allt for att ge begreppet "sell out" ett
ansikte. Har senast i Sydsvenska Dagbladets fredagsbilaga den 9
november.
___________________________________________

Veckans Svensson

http://www.yelah.net/yelah/20011119/svensson1119

Aret ar 2004

Illustration: Klas Svensson
___________________________________________

Veckans upprop

http://www.yelah.net/yelah/20011119/yttrandefrihet

Protestera mot statens attack pa yttrandefriheten

1645 underskrifter.
___________________________________________

Veckans reportage

http://www.yelah.net/yelah/20011119/danmark1119

En vecka av globala protester mot WTO

I hopp om att undvika den protestvag mot frihandelns konsekvenser for
u-landerna som vaxt fram de senaste aren, valde
Varldshandelsorganisationen (WTO) att forlagga sitt mote 9 till 13
nov till Quatar, grannland till Saudiarabien och Bahrain. Stranga
visumregler skulle hindra utlandska ickestatliga organisationer och
privatpersoner att demonstrera.

I stallet for att mobilisera folk till Quatar valde stora delar av
globaliseringsrorelsen att lagga tyngdpunkten pa lokala
demonstrationer och civil olydnadsaktioner. Det resulterade i
omfattande protester som samlade flera 100 000 deltagare varlden
over, nagot som inte uppmarksammats i storre utstrackning av
etablerad media. I Sverige holls demonstrationer i bland annat
Stockholm, Goteborg och Malmo.

I Kopenhamn valde dock svenska och danska aktivister fran den
nystartade organisationen "Globale Rodder - Globalisering Nederfra"
att helt sonika ockupera farjan M/S Sj?lland och krava att de danska
myndigheterna skulle bista med transportmedel till Quatar.

Aktivisterna var ikladda vita overaller som symboliserar de
ansiktslosa folken i u-landerna och fredliga ickevaldsaktioner. Ett
50-tal aktivister tog sig upp pa ovre dack och faste banderoller
langs relingen och utmed skorstenarna. Darefter forskansade dig sig
uppe pa skorstenarna och i master i vantan pa polisen som snart
anlande till platsen med ett flertal piketbussar. Efter att ha pratat
med den privata agaren valde de att inte ingripa da agaren sade sig
sympatisera med aktivisterna.

- Jag vet inte vad de star for eller vad de vill, men det ar mycket
trevliga ungdomar, sa han till Tv-Stop.

Farjan ockuperades i tva timmar och de glada aktivisterna som raknat
med att bli gripna avslutade med en spontan dansande demonstration
genom centrala Kopenhamn.

Text och foto: Robert Israelsson
___________________________________________

Veckans reportage

http://www.yelah.net/yelah/20011119/bophal1119

Sjutton ar efter varldens storsta industriolycka

Pa natten den 3 december 1984 vaknade befolkningen i Bhopal i Indien
av kvavande hostanfall, svidande ogon och illamaende. Nar de tittade
ut fann de varlden insvept i en gul dimma. Eftersom alla forstod vad
det handlade om borjade rusa bort fran Union Carbides fabrik. De
flesta fick springa men de som hade cykel eller motorfordon anvande
dem.

Efter nagra timmar oversvammades sjukhusen av svart sjuka manniskor.
Svidande rinnande ogon och andnod var de vanligaste symtomen. Alla
overlevde inte.

Nar ljuset grydde blev katastrofen synlig. Pa gatorna, mellan
rucklen, inne i hus och hyddor lag doda manniskor, men ocksa doda
getter, bufflar och kor. Utanfor sjukhusen radades doda manniskor
upp. Manga doda brandes utan registrering eller dumpades i floden.

Staden lamslogs

Hela staden lamslogs. Buss- och taxiforarna kom inte till sina
arbeten. Affarerna oppnade inte. Torg- och gatuhandel upphorde.
Elever och larare kom inte till skolorna. Tagen gick inte. Det blev
tyst och stilla i bostadskvarteren - barnen kunde inte langre springa
omkring och leka. En del familjer utraderades helt, i andra familjer
var det kanske den viktigaste familjeforsorjaren som drabbades.

Men aven trakten utanfor staden drabbades. Bonderna vagade inte kora
in till stan med sina varor och fiskarna forbjods fiska i sjon.

Det var over 500 000 manniskor som utsattes for de giftiga gaserna.
Cirka 8 000 dog under de forsta veckorna - de flesta fattiga
manniskor som bodde i gamla staden eller i de slumomraden som fanns
narmast fabriken. Nu, 17 ar efterat, ar det fortfarande 100 000 eller
kanske 200 000 som har bestaende skador. De vanligast symtomen ar
andfaddhet, i vissa fall med hjartpaverkan. Men aven angestsymtom,
magbesvar och neurologiska symtom ar vanliga.

43 ton giftiga gaser spreds over staden

Vad var det da som hande? For manga var det inte nagon overraskning
att det skedde en stor olycka. Vid fabriken, som tillverkade
bekampningsmedel for "den grona revolutionen", handskades man med
manga mycket farliga amnen. Bland annat tillverkade man
metylisocyanat (MIC), ett amne som tillhor gruppen isocyanater. Dessa
amnen ar mycket starkt astmaframkallande. De har diskuterats mycket i
Sverige de senaste aren da de kan frislappas fran nya spisar,
strykbraden, bilsaten med mera.

Det var val kant att det amerikanska foretaget Union Carbides fabrik
i Bhopal under aren fore olyckan successivt rustat ner sakerheten.
Man glesade ut intervallen mellan kontrollen av instrumenten och man
lagade inte sakerhetsutrustning som gatt sonder. Nar utbildad
personal slutade pa grund av de daliga forhallandena ersattes de med
outbildad personal. Flera olyckor hande, aven med dodsoffer.

Denna natt kom det in vatten i ledningssystemet som ledde till tank
310 dar 43 ton MIC forvarades. Fran de korroderade roren fordes aven
jarn och andra amnen in i tanken. Detta skyndade pa den kemiska
reaktion som startades av vattnet. Inom nagra timmar var trycket sa
hogt att gaserna trangde igenom ventiler och ut i fria luften. Dar
fordes de med den latta vinden over staden dar de sjonk till marken.

Exakt vad gasmolnet inneholl ar inte kant. Forutom MIC ar det troligt
att det ocksa inneholl cyanvate och fosgen, atminstone narmast
fabriken. Dessa ar mycket giftiga amnen som bland annat anvants som
stridsgas. Aven syrebrist kan ha bidragit till skadorna.

Vems ar ansvaret?

Den troligaste anledningen till att vatten kom in i ledningssystemet
var att ett par arbetare fick order om att rengora ledningarna genom
att spola dem med vatten. Bristande instruktioner om
sakerhetsatgarder gjorde att vattnet kunde ta fel vag. Detta ar
emellertid inte Union Carbides uppfattning. Har havdar man att det
rorde sig om sabotage av en missnojd arbetare.

Om man granskar handelseforloppet fran det att fabriken planerades
till dagens lage sa far man en annan bild. Det star helt klart att
oavsett den direkta orsaken till att vatten kom in i ledningarna sa
finns det bara tva parter som ar ansvariga for storleken av
katastrofen: Union Carbide och regeringarna i Indien och delstaten
Madhya Pradesh.

Det var Union Carbide som bestamde utformningen av fabriken,
tillverkningsmetoder, kvaliteten pa sakerheten med mera. Det var
delstatsregeringen som gav tillstand till lokaliseringen, och som,
troligen efter mutor, inte reagerade nar mindre olyckor skedde och
som i dag offentligt uttrycker att katastrofen bor glommas. Det var
Indiens regering som inte tog in utlandska experter direkt efter
olyckan, som inte omedelbart organiserade ekonomiskt stod till de
drabbade och som fornekade omfattningen av katastrofen in i det
langsta.

Rattsliga efterverkningar

Omedelbart efter olyckan invaderades Bhopal av amerikanska advokater.
Detta foranledde regeringen att instifta en lag att det var indiska
regeringen som skulle driva skadestandsprocessen mot Union Carbide.
Denna avslutades forst 1989. Skadestandet som regeringen plotsligt
accepterade var lika stort som forsakringssumman plus rantan - en
struntsumma med amerikanska matt matt.

Efter patryckningar fran de drabbades organisationer och aven
internationellt beslot regeringen att skadestand skulle betalas ut
till alla som var registrerade som offer eller avlidna pa grund av
MIC. Det var inte langre nodvandigt att var och en skulle bevisa
"utom allt tvivel" att han eller hon hade skador orsakade av MIC.

Det finns en parallell brottsprocess mot Union Carbide, dar davarande
verkstallande direktoren for Bhopalfabriken Warren Anderson anklagas.
Hade det inte varit for alla frivilligorganisationers idoga arbete
och patryckningar hade den varit nedlagd for lange sedan. Hur lang
den blir ar det ingen som kan forutse.

Dagens lage

I dag star fabriken overgiven som jattestora rostiga sonderfallande
stalskelett. Gras och buskar vaxer in over de nedre delarna.
Isoleringsmaterial fladdrar i vinden och sprider sig over omradet.
Ett par ganger har brander uppstatt inom fabriksomradet och aven
spritt sig till bostaderna strax utanfor. Grundvattnet utanfor
fabriksomradet ar fororenat av allt det kemiska avfall man dumpade
dar.

Union Carbide har salt fabriken till Dow Chemical. Pa sa satt har man
gjort sig fri fran Bhopalkatastrofen. Pengarna man fick har man
anvant for att bygga ett hogspecialiserat sjukhus och ett antal
polikliniker. Det ar hogst tveksamt om den fattiga befolkningen
nagonsin kommer i atnjutande av kranskarlsoperationer och annat som
ar tankt aga rum pa sjukhuset. Dessutom saknas fortfarande, tva ar
efter invigningen, bade personal och utrustning.

Av de olika insatser for att skapa arbetstillfallen aterstar nastan
ingenting. En "stationary workshed", dar man helt manuellt tillverkar
mappar och block, ar i stort sett den enda. Har arbetar ett 80-tal
kvinnor som alla ar medlemmar i fackforeningen. De har demonstrerat,
vandrat till New Delhi, demonstrerat igen, och lyckats med det nastan
omojliga: att bli fast anstallda med manadslon.

Det finns dock flera aktiva organisationer i Bhopal med
internationella kontakter. Detta ledde till att man 1992 forlade
tribunalen for manskliga rattigheter (fore detta Bertrand
Russel-tribunalen) hit. Som en foljd av detta kom 13 lakare fran 12
lander hit 1994, som International Medical Commission on Bhopal.
Uppmarksamheten bidrog till att utbetalningen av skadestand
paskyndades.

Genom insamlingar, bland annat i USA och Storbritannien, har en liten
klinik, Sambhavna, kunnat oppnas. Har bedrivs parallellt vasterlandsk
medicin, ayurvedisk medicin, yoga och massage. Resurserna racker
endast till for de som ar allvarligast sjuka. Man gor ocksa enkla
studier, de enda som gors i dag.

Sambhavna ingar i det internationella natverket mot kemiska
industrier. Hit kommer volontarer fran alla lander. Vid 15-arsdagen
av katastrofen ordnades en konferens dit miljoaktivister fran USA,
Europa, Asien och Indien kom.

Ingrid Eckerman

Ingrid Eckerman ar lakare, medlem av International Medical Commission
on Bhopal 1994 och medicinsk radgivare vid Sambhavnakliniken i Bhopal.
___________________________________________

Veckans analys

http://www.yelah.net/yelah/20011119/radikalavisioner1119

For ungefar ett ar sedan borjade vi pa Yelah publicera en
artikelserie som hette "2000-talets vanster". I maj i ar publicerade
vi antologin, "2000-talets vanster - En antologi om socialismens
utveckling", som samlade bidragen fran de nio skribenterna. Nar vi nu
precis har salt slut pa den forsta upplagan av antologin borjar vi
publicera en ny artikelserie, "Radikala visioner", som tar vid dar
den forsta slutade.

Dar bidragen i den forsta serien i huvudsak inriktade sig pa att
beratta var vanstern star i dag, hur vi har hamnat har och hur
varlden ser ut runt omkring oss valjer vi nu att rikta blickarna
framat. Hur gar vi vidare? Vilka projekt kan vanstern arbeta med i
dag? Hur kan vi borja arbeta offensivt med de olika konstruktiva
losningar vi har pa dagens problem?

Under hosten kommer vi publicera de bidrag som vi har fatt in, men om
du ar intresserad av att delta med ett eget bidrag eller vi diskutera
nagot av de redan publicerade bidragen, hor av dig till
radikalavisioner@yelah.net.

For en kreativ vanster utan auktoriteter

Framtidens vanster maste gora upp med gammalt bagage for att kunna
fortsatta rora sig framat. Inte bagage bestaende av Stalin och
Sovjetunionens terror eftersom detta inte ar den frihetliga vansterns
bagage. Snarare en uppgorelse som innebar att samarbete med en sadan
vanster inte langre tas for givet.

Det ar ocksa dags att lata kreativiteten spira till fullo. Sa att
revorna i kapitalismen blir allt fler och allt storre tills dess att
inget underlag langre finns kvar for dem som har vinstmaximering som
drivkraft.

Vid demonstrationerna mot EU-toppmotet i Goteborg insag det gamla
gardet var skiljelinjen gick (det vill saga den har gangen kring
fragan om nationalstatens roll) och tog efter havererade diskussioner
om samarbete initiativet till Natverket Goteborg 2001 - en
sammanslutning av ett 20-tal organisationer dar bland andra Folket i
Bild/Kulturfront, SKP och KPML(r) ingick. Det naturliga hade ju varit
att de manniskor som ville vifta med Mao och Lenin-fanor sett sin
sjalvklara plats i detta tag. Sa var dock inte fallet.

Vad beror detta pa? Var den frihetliga delen av Goteborgsaktionen for
man om att alla skulle kunna stalla upp pa dess paroller? Har det
frihetliga missuppfattats som varande tolerans aven for auktoritara
tendenser? Om sa ar fallet riskerar den sant frihetliga
(zapatistiska) tanken pa regnbagskoalitionen och principen om
samarbete utifran minsta gemensamma namnare att totalt skymma det
faktum att man: trots att man accepterar olika metoder och valkomnar
breda samarbeten - dar inte alla detaljer i den stora visionen
behover overrensstamma - faktiskt kampar for ett samhalle som inte ar
forenligt med exempelvis Maos tankar. Diskussionen efter
Goteborgsdagarna (den om huruvida de som kan tanka sig att anvanda
vald i den politiska kampen borde stangas ute) kanske i stallet borde
handlat och handla om att vara tydligare i vad vi faktiskt vill for
att pa sa satt utesluta de vars tankar om ett framtida samhalle
faktiskt skiljer sig markant fran vara.

Fragan lyfts med jamna mellanrum pa Arbetarens insandarsida, pa
Independent Mediacenter (IMC) och andra stallen men verkar inte fa
ordentligt fotfaste. Om detta beror pa att fragan uppfattas som
sjalvklar och darfor ointressant eller pa motsatsen, att den ar for
jobbig och svar att pa allvar ta itu med, ar svart att saga. Oavsett
vilket ar det en alldeles for viktig fraga for att standigt ga
obemarkt forbi.

Fragan om nyttan av en "enhetsfront" inom vanstern ar kanske
egentligen felstalld. Kanske ar "vanster" ett for sammanhanget
forlegat ord? Kanske man i stallet borde se till rorelsernas
riktningar an till dess utopier, underifran eller ovanifran. En sant
frihetlig rorelse maste naturligtvis se sin kamp som kommande
underifran och lata mal och medel, sa langt det gar, smalta samman.
Om malet ar ett avskaffande av makten kan medlet naturligtvis inte
vara ett overtagande av densamma. Om malet ar ett samhalle utan
auktoriteter kan man inte fylla sina demonstrationstag med tryckta
varianter av gamla auktoriteters/diktatorers ansikten.

Darmed inte sagt att samarbeten aven med gammelvanstern i alla lagen
skulle vara fel. Vad det galler betydelsen for all fortsatt kamp kan
man till exempel inte underskatta behovet av att stoppa en ny
forhandlingsrunda i Varldshandelsorganisationen (WTO) och darfor
maste man nog vara beredd att bilda aven obekvama allianser. Men den
frihetliga vanstern bor i hogre grad an i dag vara medveten om
farorna med sadana samarbeten. Vi har, bland annat ur
rekryteringssynvinkel, inte rad att fortsatta vara otydliga.

Vad ar det da vi egentligen vill? Ar det sa att vi frihetliga inte
vet det? Eller bara att vi inte vet hur vi ska komma dit, att vi inte
har kontakt med verkligheten, sa som den marxist-leninistiska
vanstern brukar havda? Att det ar darfor en del faller ner i
relativismens trask medan andra gar bort sig i den direkta aktionens
standiga nu, utan ett storre framatblickande perspektiv?

Vad det galler de forsta fragestallningarna sa maste val svaret sagas
vara att vi vet vad vi vill ha. Ett ickehierarkiskt och solidariskt
samhalle fritt fran fortryck. Man kanske inte behover definiera det
mycket narmare an sa eftersom det finns en poang med att inte satta
upp ett alltfor precist mal. Att gora det skulle namligen drastiskt
minska utrymmet for att tillsammans, demokratiskt forma det samhalle
vi vill ha allt eftersom utrymmet for att gora sa vaxer.

Vad det galler fragorna om hur sa kanske man forst skulle papeka att
den frihetliga socialismen och i synnerhet anarkismen, av elaka
tungor sakert skulle beskrivas som en socialistisk inriktning for de
otaliga. "Revolution i var livstid" ar ju till exempel ett signum for
delar av den. Men sa ar det naturligtvis inte. I sjalva verket sa
kraver en frihetligt socialistisk samhallsomvandling otroligt mycket
talamod. Att man talar om den i termer av revolution innebar ju inte
nodvandigtvis att det kommer att ga fort. Att tranga igenom asfalten
ar en lang process och en hard kamp.

Asfalt far har symbolisera det radande samhallet med alla sina
institutioner, hierarkier, etablerade tankesatt, hela det intrikata
nat av abstrakta och konkreta, inbyggda mekanismer av konserverande
art. Helt enkelt det som gor att kapitalismen hela
tiden reproducerar sig sjalv inom standigt nya omraden.

Kritisera konsumismen med en bok kallad No Logo och ett stort forlag
(Bertelsman) passar pa att sla mynt av det, medan The Economist
saljer nagra extra losnummer pa parafrasen ProLogo, i samma typsnitt
som boken, pa sin forstasida. Forsok markera avstand till
kapitalismens mode- och markeshysteri och DN Pa stan borjar hypa "det
senaste kravallmodet". Pa ZTV syns Josefin Crawford i palestinasjal
och overallt finns andra trendiga Wallpapermarionetter med Rod
stjarna pa brostet, 99 kr pa JC.

Standigt hardare skruvad cynism och drift med all verklig onskan till
forandring. Solidariteten reducerad till en gala i TV4, med den gamle
"revolutionaren" Jan Scherman i smoking. Att skriva  kronikor i
Arbetaren och samtidigt sanda Froken Sverige-tavling ar inget
langre. Alla forsok att peka pa inkonsekvensen och cynismen i detta
tycks domda att bemotas med just cynism.

Asfalt just for att det radande kapitalistiska samhallet kan tyckas
ogenomtranglig och for att den breder ut sig.

Men, se visonen du bar pa - den som kanske far dig att vilja soka dig
rakt in i den smetiga asfalten i hopp om att kunna forandra den - som
strategin, den basta mojliga. Lev den i det lilla. Sok dig bortom och
forbi asfalten.

Om du tror pa kreativitetens forlosande kraft, bilda ett Moder Jords
Massiva. Om du tror pa journalistiken som ett instrument for
demokratisering, starta Jonkopings eller Angelholms Fria Tidning. Om
du tror pa barnen som framtiden, starta ett kooperativt daghem.

Bli pa sa satt tillsammans med andra en maskros som underifran, om
inte andrar pa asfaltens struktur, sa atminstone tranger igenom den.
En ensam maskros pa ett asfaltsfalt gor kanske ingen storre skillnad
men den spricka den oppnar skapar utrymme och mojlighet for fler
maskrosor att borja vaxa och tranga igenom och i sin tur skapa fler
sprickor. For varje spricka som syns minskar skenet av
ogenomtranglighet - i sig en inspirationskalla for alla som inte tror
pa den cynism som varldens alla Josefin Crawfords slanger i ansiktet
pa oss nar vi betonar att det ar just bara ett sken.

Det behovs alltsa ingen slagga, ingen hammare och skara, for att i
ett stort slag sla sonder asfalten. Att mobilisera massorna handlar
inte om att fa alla att stalla sig bakom en allomfattande tanke pa
hur det framtida samhallet ska se ut. Utan det handlar om
smaskalighet, talamod och att se alla de sma radikala projekt, som
inte vilar pa nagon fast och fardiggenomtankt ideologisk grund, som
sjalva essensen av revolutionen.

Att manniskor sjalva tar saken i egna hander, oavsett om det ror sig
om att organisera sig pa sin arbetsplats och forandra dar, eller att
i bostadsomradet sjalva se till skapa utrymme for forandring i
stallet for att vanta pa initiativ ovanifran. Manniskor som lever den
direktdemokratiska visionen har och nu och pa sa satt skapar andrum
for fler att gora likadant. Endast genom att faktiskt sjalva vara
delaktiga i nagot som gar utanfor det vardagliga livet av slit for
brodfodan och tv pa kvallen kan manniskor borja se de sammanhang de
befinner sig i och pa sa satt gradvis radikaliseras.

Det borgerliga samhallet ska inte krossas, varken har och nu eller
sedan, nar en forment revolutionar situation uppkommit, inte
reformeras - asfalt kan inte garna bli mycket annat an just asfalt -
utan sprangas sonder inifran av att fler och fler faktiskt borjar
leva solidariskt och jamlikt, bade i lokalt och globalt perspektiv.

Det vore dock naivt att tro att de som har allt att vinna pa fortsatt
kapitalism frivilligt skulle overge sin position. Nagon forlorar ju
trots allt. Men ju mindre underlaget for kapitalisternas verksamhet -
den allomfattande konsumismen och individualismen - blir, desto
mindre mojlighet kommer att finnas for dem att klamra sig fast vid
det gamla.

Det handlar inte om att stalla sig utanfor samhallet, att vanda det
ryggen och leva i sma sekter ute i skogen, utan om att standigt och
konsekvent rora sig mitt i det radande samhallet utan att for den
skull sugas upp och in i dess institutioner. Naturligtvis ar den
vardagliga kampen mot det fortryck och den utsugning som faktiskt
pagar och den for redan uppnadda fri- och rattigheter inget man kan
ge upp bara for att man anser sig ha en strategi som i mangt och
mycket bygger pa att inte gora sig beroende av det "gamla" samhallets
strukturer.

Att dartill en konkret kamp, mot de individer och institutioner som
faktiskt skulle forlora pa kapitalismens avskaffande och i dag gor
allt for att fa utvecklingen at det motsatta hallet, ar nodvandig,
vore lojligt att forneka. Exakt hur den kampen ska se ut vore daremot
onodigt att har och nu ge nagra bestamda svar pa. Den kampen maste av
nodvandighet utga fran konkreta situationer och anpassas darefter och
den bor och ska fa lov att se ut nastan hur som helst. Alla metoder
som kan gora att vi atminstone inte tappar mark ar har bra metoder.

Men for de offensiva satsningarna och for att till slut lyckas vinna
kampen galler det som sagt jobbet i det lilla - att skapa "revor i
den kapitalistiska vaven" som Antonio Negri kanske skulle kalla det,
eller om man sa vill, maskrosor som succesivt tar over en allt mer
sallan anvand parkeringsplats.

Emma Jonsson och Joakim Rudgard
___________________________________________

Veckans kommentar

http://www.yelah.net/yelah/20011119/kommentar1119

Till minne av Joe Hill
Mordad av den amerikanska regeringen den 19 november 1915

My last will

My Will is easy to decide
for there is nothing to divide.
My kin don't need to fuss and moan
"Moss does not change to rolling stone".
My body? - oh - if I would choose
I would to ashes it reduce.
and let the merry breezes blow
my dust to where some flowers grow.
Perhaps some fading flower then
would come to life and bloom again.
This is my last and final will
good luck to all of you

Joe Hill

Joe Hill hette ursprungligen Joel Hagglund. Han kom fran Sverige och
stred mot orattvisorna i USA och var pa sa satt en av pionjarerna
inom syndikalismen.

Han foddes 1879 i Gavle men emigrerade till USA dar han engagerade
sig i fackforbundet Industrial workers of the world. Han stred mot
kapitalismen och overklassens fortryck och agiterade sina
syndikalistiska asikter for arbetarklassens kamp. Mest kand ar han
val for sina finurliga sanger dar han applicerade sina politiska
texter pa kanda melodier.

Den 19 november 1915 i Utah domdes han oskyldig till doden av den
amerikanska regeringen. Man sade i efterhand att det var ett
justitiemord.

"Vill bara saga att jag gjorde det lilla jag kunnat for att fora
Frihetens fana narmare dess mal.", ar nagra av hans sista ord. Hans
sista vilja besannades, askan fran hans doda kropp skickades ut over
hela varlden for att spridas over alla blommor.

Elin Herlitz

Las mer:
Luffaren
http://www.yelah.net/articles/luff

Rebellflickan
http://www.yelah.net/articles/rebell
___________________________________________

Veckans litteratur

http://www.yelah.net/yelah/20011119/litteratur1119

Till Annamaria

Annamaria Bauer har skrivit en bok, som ar ett brev Till Dig Man.
Bocker kan man recensera, men brev bor man besvara. Darfor ar det har
ingen recension, utan ett svarsbrev fran den man som ar jag.

Hej Annamaria och tack for ditt brev!

Det ar inte ofta jag far brev, sa det kanns viktigt att svara. Det ar
naturligtvis inte till mig som individ du skriver, utan till mig som
man. Och det ar val det jag ar - man. Fragan ar om jag i forsta hand
ar man eller manniska.

Det ar ett vackert och tankevackande brev du skrivit och jag har
funderat mycket pa vad du sager. Jag ar glad for att du vander dig
till mig - mannen, som till en manniska. Darfor ar det ocksa lattare
att ta till sig din text. I likhet med Susan Faludi inser du att det
inte bara ar kvinnan, utan ocksa mannen som lider av de konsroller
som ar radande. Det ar sant som du skriver att massmedie- och
porrindustrin inte bara fornedrar kvinnan. Den syn pa mannen, som de
ger uttryck for ar ocksa fornedrande. Vi man kan vara intresserade av
annat an kvinnobrost, sport, snabba bilar, borsnoteringar och
dataspel. Vi ar inte heller nodvandigtvis valdsbenagna och
kanslokalla. Det ar ocksa mycket annat som ar fornedrande i
mansmyterna. Att vara man ar sa mycket ynkligare an att vara
manniska. Mansrollen och idealen ger oss en forkrympt syn pa mannen
som manniska. Och du fragar dig varfor vi inte gor nagonting at det.
Det ar en bra fraga. Varfor?

Du skriver om hur du och andra kvinnor tvingas se oss man som
potentiella valdsverkare, valdtaktsman och pedofiler. Ni vill inte se
oss sa, men sa lange faran ar reell, ar det sakrast. Jag forstar vad
du menar. Jag kan forestalla mig din radsla, da du gar i morkret och
marker att en man foljer efter dig. Jag forstar den forsiktighet med
vilken ni ser pa man som arbetar med barn. Det ar naturligtvis endast
ett fatal man som ar valdtaktsman och pedofiler, men de finns dar och
man vet inte vilka. Men, det ar inte bara ni kvinnor som ar radda for
man. Vi ar ocksa radda for varandra. Vi ar radda da vara alskade,
vara kvinnliga vanner och vara dottrar ensamma gar hem fran nagon
fest. Vi kan kanna radsla da vi moter ett gang unga berusade man. Vi
ar ocksa oroliga for vara soner, som med storre sannolikhet kommer
att bli drabbade av vald an vara dottrar. Jag vet att detta vald inte
ar detsamma som valdtakt, men ocksa detta vald kan vara sa
fornedrande att sparen for alltid blir kvar. Vi ar radda! Sa, varfor
gor vi ingenting at det? Varfor ar vi med om att cementera den
mansroll, son verkar ligga till grund for sa mycken radsla? Du har
ratt i att vi inte gor tillrackligt. Men, da problemen i sig
samtidigt fororsakar problemen, kommer man in i ett
sjalvuppratthallande system. Mansrollen konstrueras och reproduceras
pa sa manga olika plan.

Du skriver att vi borde prata om det har. Sa ar det. Men, att prata
ar det svaraste av allt. Vi kan komma med i aktioner mot
porrindustrin, ga med i "ta tillbaka natten"-demonstrationer och
kalla oss feminister. Att tala oppet med varandra - dar tycks gransen
ga. Kanske just pa grund av att vi ar sa forbannat radda for mannen
vi ocksa. Radda for makten och foraktfulla mot det svaga. Kanske
ocksa radda for vara egna kanslor. Vi har ju lart oss fran sma hur
man skall vara och dar kommer det ju ocksa en returboll till er
kvinnor, som forsoker uppfostra era sma pojkar. Jag vet inte om du
sjalv har nagra gossebarn, men omS Kanske det i alla oss
kanslohandikappade man doljs sma snoriga ungar, som inte far vara
manniskor. Sma ynkliga kryp, som tvingas spela stora mansroller. Se
dig omkring! Jag ser massor av dessa tragiska, sma varelser. Sma man
som blir allt tystare. Sma stumma man, som kakar hormonpreparat och
far svallande muskler och kansloliv som minfalt. Det ar har jag tror
det farliga utvecklas. I denna tystnad. Dessa barn som inte fatt
nagon bekraftelse. Sma skitiga snorungar utan karlek, utan ord, utan
rost. Har finns en skrammande, hotfull tystnad. Hur skall dessa man
nagonsin fa utrymme i ett samtal?

Du skriver om hur unga flickor skaffar silikonbrost, for att de tror
att de blir attraktivare for man. Jag tror inte att sa manga man vill
ha det sa. Vi tycker inte om plast. Om du fragar nagon man, ar jag
kanska saker pa att du far detta svar. Vi man ar lika fixerade vid
negativa kroppsideal. Vi tror att vi maste ha massor av muskler och
forstor var halsa genom att pa artficiell vag pumpa upp oss. Varfor
gor vi det? Inte vet jag. Jag har aldrig traffat en kvinna, som
skulle beundra dessa
hormonvidunder.

Jag ar glad for att du vander dig till oss med ditt brev. Det visar
att du bryr dig. Det ar ett vackert brev och dina illustrationer gor
att brevet ocksa som bok betraktat ar estetiskt tilltalande. Anda ar
det just som brev det ar angelaget. Da ar jag som lasare tvungen att
ta budskapet personligt. Jag ar tvungen att se mig sjalv som "mannen"
och ta stallning till dina fragor. Du har vant dig till mig i ett
angelaget arende och jag hoppas att mina - mannens - oron inte ar
dova.

Med vanliga halsningar:
Tom Karlsson
tokarlss@abo.fi

PS
Vi har en lang vag att ga innan vi mots som manniskor - sa vi far val
starta var promenad. Nu! D.s.

Relaterade lankar:
Alida bok
http://alidabok.just.nu/
___________________________________________

Veckans musik

http://www.yelah.net/yelah/20011119/latinkings1119

Kungarna kommer igen

Latin Kings ar tillbaka med en aterutgava av deras andra platta I
skuggan av betongen fran 1997. Det ar ett album som kommit i skuggan
av de andra. Latin Kings har dock utvecklats mer pa den tredje
plattan.

Det ar mer allvar an pa forsta skivan men har finns nagra skojiga
rhymes, daliga grotrim och patetiska karlekslatar. Men har finns
ocksa flera bra spar. Passa micken, Botkyrka Stylee, Dax for bax,
Shuno och Borta i tankar.

Det ar rapporter fran betongen om shunar, gusar, ainaziz, para och feting.
Daddy Boastins raa toast lyfter de ruffiga rymterna. TLK och Boastin
har hittat en wicked combination.

Plattan innehaller ocksa tva remixar av Masse pa Botkyrka Stylee och Shuno.

Torbjorn Granrot
torbjorn.granrot@yelah.net
___________________________________________

Veckans musik

http://www.yelah.net/yelah/20011119/infinitemass1119

Rockparty med Stockholms gangsters

Infinte Mass ar tillbaka med stora och sjalvsakra steg. Rodde
"Rigorod" Pencheff och Amir Chamdin var en av de forsta
hiphopgrupperna i Sverige. Infinte Mass handlar inte om huvudet. Det
handlar om baken. Det ar gangsters med kvinnor, cash och cronic.

The Face ar valdigt en energisk och rockig platta. Det ar hiphop,
ragga och rock. Aven lite arabiska och latinamerikanska slingor dyker
upp har och dar. The Face ar ett helgjutet partyalbum. Det ar
energiska danslatar och blandade stilar. Rodde och Amir borde veta
vad som funkar pa dansgolvet eftersom de DJ:ar pa egen klubb i
Stockholm.

Pa ett av de basta sparen, Bullet, har Infinite Mass samplat The Whos
Our time is gonna come Jamaicas nast storsta dancehalldrottning Tanya
Stephens ar med och toastar grymt pa nagra raggainfluerade spar.
Dregen fran Backyard Babies ar med och spelar pa Enter the Dragon.
Ett plus ar ocksa att det finns tva videofilmer med pa plattan.

Infinte Mass ar fett party fran morgon till kvall.

Torbjorn Granrot
torbjorn.granrot@yelah.net
___________________________________________

Veckans musik

http://www.yelah.net/yelah/20011119/guru1119

Svalt av Guru

I lordags den 17 november spelade Guru pa Munchenbryggeriet i
Stockholm. Guru har slappt flera plattor under namnet Gangstarr och
Jazzmatazz. Och visst ar han en jazzig, tung gangster. Framst ar han
en duktig MC som har nagot att saga.

Det var drygt 500 hiphopskallar pa Munchenbryggeriet och manga hade
nog kommit for att se forbanden Fattaru och Fjarde varlden. Men de
var inte forband. De var efterband. Guru var namligen forst ut pa
scen med support av Freak top pa rap och DJ Big Deal.

Publiken var lite seg med att komma igang och fast Guru kampade ar
han inte den mest energiske rapparen. De korde bade gamla och nya
latar och emellanat hoppade publiken till de tunga beatsen. Jag tror
bade Guru och publiken har rojt betydligt mer pa andra konserter.
Guru korde flera extranummer som var inplanerade for de skedde mer pa
hans initiativ an publikens.

Det kryllade av vakter i lokalerna. Denna stamningssankande faktor
vagdes dock upp av massa bra musik. Slingshot var dar och korde
reggae och Phabulous, Taro och Blacknuss vande hiphoptolvor.

Torbjorn Granrot
torbjorn.granrot@yelah.net
___________________________________________

Veckans poesi

http://www.yelah.net/yelah/20011119/poesi1119

Utan titel

Du hade platsat perfekt

som nyutexaminerad seriemordare

med framtidstro.

Tro mej

jag vet

jag kanner ju din angest,

ditt behov,

dina drommar om saltsyra,

dina pyttipanna visioner.

Tro mej

jag vet

allt om dina morkaste

vrar i ditt huvud,

allt om dina tvangsmassiga

rutiner i tvattstugan

och din fasta tro pa

sjutillhallarlaset i dorren

som ska skydda dig

och dina kronjuveler, din tillvaro,

ditt allt.

Pepparsprej, targas, trygghetslarm

gor dig onabar, oatkomlig

i din fastning av blind tilltro

till tekniken.

Tro mej

jag vet att dina ritualer i koket

ger dig den trygghet du soker,

den avskarmning du onskar,

den overbala icke kontakten

med omgivningen utanfor ditt

tva meter hoga stangsel.

Du tror dej vara skyddad fran

frammande makter som vill

inkrakta pa din vardag,

gora ansprak pa din tillvaro

din odelade uppmarksamhet

Tro mej,

jag vet

jag kanner ju dej.

Kanner dina lustar,

dina drommar, visioner.

Och jag kan kabla ut dina

tankar 24 timmar om dygnet pa natet

om det skulle falla mej in,

om jag skulle vilja,

om jag skulle fa lust,

att roja din identitet

och profitera pa ditt sjalsliv.

Och du lyckades ju nastan skydda dej,

nastan forsvinna totalt,

nastan komma undan

fran mej.

Moa Svensson
tova_tova@hotmail.com
___________________________________________

Veckans novell

http://www.yelah.net/yelah/20011119/novell1119

Stolta stad...

"Bland Ingenmanslands sankmarker och trask lat tsar Peter bygga sin
huvudstad.

Jag har byggt min.

Har.

Har bland Ingenmanslands moran och deltan har jag palat grunden till
min huvudstad.

I mitt rike av sprangda galaxer har jag byggt min stolta stad, som i
vantan pa losen bidar sin tid.

Sasom knypplerskan tvinnar sina monster tvinnar jag stadskarnan.

Jag vaver en stad med en spinnerskas gator.

Traden som loper fran min vinda adlas genom knypplaren till en brodyr.

Man kan segla pa dimmornas drommar och lagga till vid tankarnas kaj.

Ankra upp kol vid kol.

Ligga hoger om styrbord eller vanster om babord och lyssna pa vagorna
i brostet.

Gatorna ar lagda av silver fran Bolivias plundrade gruvor.

Husen av zinkvitaste sten fran Dovers klippor.

Stadsplanen ar fran det lanspumpade Atlantis.

Som ett fragment av ett oga ser jag staden oppna sig.

Under raden som kysste serafen till liv ar en tanke hartappad.

Ett tankens destillat!

There are twelve gates to the city..."

Goran Wassby
durutti@algonet.se
___________________________________________

Veckans annons

Stod till RAWA
(Revolutionary Association of the Women of Afghanistan)

Den senaste tiden har vi pa Stodkommitten for kvinnor i Iran fatt
manga forfragningar om hur man kan stodja RAWA och deras arbete.

Darfor har vi beslutat att fram till och med 15 december 2001 oppna
vart eget postgiro for insamling till stod for RAWA. Alla pengar
kommer att ga oavkortat till RAWA och deras arbete i Pakistan och
Afghanistan.

Stodkommitten for kvinnor i Iran

Postgiro 11 34 38-6

Skriv tydligt RAWA pa inbetalningskortet.

"RAWA is a political/social organization of Afghan women struggling
for peace, freedom, democracy and women's rights in
fundamentalism-blighted Afghanistan."

"RAWA ar en politisk/social organisation for afghanska kvinnor som
kampar for fred, frihet, demokrati och kvinnors rattigheter i det
fundamentalistiska Afghanistan."

Stodkommitten for kvinnor i Iran bildades 1991 i Uppsala. En viktig
del av foreningens verksamhet ar att ge ut tidskriften "Kvinnor mot
fundamentalism".

Kvinnor mot fundamentalism & SKI
Box 13035, 103 01 Stockholm

E-post: kvinnor@home.se
Postgiro: 11 34 38-6

Las mer om RAWA pa http://www.rawa.org
Las mer om SKI pa http://tvs.se/kf
Pa SKI's webbplats finns flera artiklar pa svenska om RAWA.
___________________________________________

Veckans Yelah 19 november 2001 e-postversionen
url: http://www.yelah.net
e-post: <info@yelah.net>
--
-------------------------------------
http://www.yelah.net
Nu: 2 886 artiklar och 1 896 lankar
September: 29 770 lasare
-------------------------------------
EU2001, GBG2001 mm
http://www.yelah.net/articles/eu2001
-------------------------------------
Oberoende frihetligt socialistisk tidning
-------------------------------------



     ****** A-Infos Nyhetsprojekt *****
     Nyheter av intresse för anarkister

 Prenumerera -> epost LISTS@AINFOS.CA
                med meddelandet SUBSCRIBE A-INFOS-SV
 Info        -> http://www.ainfos.ca/
 Kopia       -> vg och inkluderar dessa rad




A-Infos
News