A - I n f o s
a multi-lingual news service by, for, and about anarchists **

News in all languages
Last 30 posts (Homepage) Last two weeks' posts

The last 100 posts, according to language
Castellano_ Català_ Deutsch_ English_ Français_ Italiano_ Português_ Russkyi_ Suomi_ Svenska_ Türkçe_ All_other_languages
{Info on A-Infos}

(sv} Veckans Yelah 13 december 2000

From Pelle Sten <pelle.sten@yelah.net>
Date Thu, 21 Dec 2000 16:24:30 -0500 (EST)


 ________________________________________________
      A - I N F O S  N E W S  S E R V I C E
            http://www.ainfos.ca/
 ________________________________________________

tjejer att prata med, som inte blygs över sin sexualitet.
Chefredaktör Nenne Nestius är en väldigt trevlig kvinna och hon tar
sig tid att svara på alla seriösa frågor.
___________________________________________

Veckans debatt

http://www.yelah.net/yelah/20001213/debatt1213

Bidrag skickas till: debatt@yelah.net
Inläggen får max vara 3000 tecken långa

Om neutralitetspolitik, lurendrejeri och socialdemokratin

Den svenska neutraliteten har sakta och i tysthet nedmonterats menar
Göran Drougge, blivande gymnasielärare från Enskededalen. "Vilka
socialdemokratiska politiker tror innerst inne på de ministrar som,
utan att darra på rösten, påstår att Sveriges deltagande i EU-armén
inte avskaffar vår alliansfria politik", undrar han.

Det intressanta med alliansfrihet och neutralitetspolitik är hur den
uppfattas utåt, i den stora världen runt omkring oss. Givetvis hänger
det i stor utsträckning samman med hur ärlig och konsekvent den
regering/stat är som vill föra en alliansfri politik syftande till
neutralitet i ett eventuellt krig. Alltför mycket dubbelspel och
hemlighetsmakeri skulle avslöjas snabbt.

Det är känt att Sverige sedan medlemskapet i EU 1995, inte uppfattas
som en självständig utrikespolitisk aktör. Detta har till exempel
inneburit att Sverige inte har lika bra relationer med många
utvecklingsländer som man hade tidigare. Av naturliga skäl uppfattas
Sverige som en del av en politisk union i vilken det stadgas att
medlemsländerna skall sträva efter att uppträda enigt i
utrikespolitiska frågor. Till exempel har Sveriges handelsminister i
praktiken bara en observatörsroll när Världsbanken eller IMF fattar
beslut. EU:s delegat beslutar för alla medlemsländerna.

När Sverige nu går in i den gemensamma EU-armén, med en gemensam
ledning för över hundratusen soldater, hundratals stridsflygplan och
krigsfartyg med mera som skall verka inom och utom Europa, hur
uppfattas det utåt i den stora världen utanför EU? Det vill säga den
värld där fortfarande över 90 procent av världens befolkning bor.
Kommer omvärlden att tro på Björn von Sydow och Anna Lindh när de
säger att vår alliansfrihet står fast?

När Sverige under kalla kriget hade en del hemliga kontakter med
USA/Nato om hjälp i händelse av ett militärt anfall från Sovjet, så
innebar det inte att alliansfriheten ifrågasattes: det som visades
utåt var hela tiden beslutsamhet att stå helt utanför alla militära
allianser.

I dag genomförs, utan någon folkomröstning eller djupare diskussion
där folket får en chans att ta ställning, det som ÖB Johan Herdestedt
kallar en historisk förändring av Sveriges säkerhetspolitik.

Det som visas utåt i dag är att Sverige de facto är med i en militär
allians, och att Sverige förbinder sig att delta i eventuella krig
mot de framtida fiender som EU anser bör bekämpas - givetvis under
täckmanteln "militär fredsfrämjande verksamhet".

Vilka socialdemokratiska politiker tror innerst inne på de ministrar
som, utan att darra på rösten, påstår att Sveriges deltagande i
EU-armén inte avskaffar vår alliansfria politik. Ministrarna är
förstås tvingade att upprätthålla skenet, men denna gång inte utåt
mot omvärlden för där har man redan fattat galoppen, utan inåt mot de
svenska medborgarna. Detta eftersom den historiska förändring som de
facto inträffat, enligt alla rimliga tolkningar av de demokratiska
spelreglerna, borde ha föregåtts av diskussioner och beslut där
folket fått säga sitt.

Kan man i dag överhuvudtaget förvänta sig en självständig
socialdemokratisk politik utifrån en demokratisk socialistisk
grundsyn? Jag kan inte låta bli att misstänka att socialdemokratins
ledning redan bestämt att Sverige skall, steg för steg, inordna sig i
Nato-familjen, men att man är rädd att folkmajoriteten inte hänger
med i de snabba svängarna. Det lutar kanske åt samma taktik som när
det gällde neutralitetspolitiken. I de omfattande
propagandakampanjerna i samband med 1994 års EU-folkomröstning lovade
man att svensk neutralitetspolitik skulle ligga fast, men stegvis
lyckades man slingra sig ur dessa löften och nu har alltså Persson
talat ut öppet mot neutralitetspolitik i brittisk finanstidning.
Samma taktik såg vi också i andra EU-frågor: svenska
alkoholrestriktioner, EMU, jordbrukspolitik, arbetsmarknadspolitik,
regionalpolitik och så vidare.

Är det inte dags att socialdemokratin återgår till sin gamla
tradition: att lyssna på folkmajoriteten, vilket bland annat innebär
stöd för traditionell svensk neutralitetspolitik och att ställa krav
på makteliterna? I dag gör man ju tvärtom: lyssnar på makteliterna
och jobbar för att folket skall följa och godkänna maktelitens
politik ("den enda vägens politik"). Inte konstigt att moderaterna i
denna fråga förklarar sig nöjda med den socialdemokratiska politiken.

Det måste ses som ett hälsotecken att folk reagerar negativt på denna
politik: socialdemokratin har förvandlats från ett 50 procentparti
till ett 36,5 procentparti. Till Björn von Sydow, Anna Lindh, Göran
Persson med flera återstår bara att säga: lycka till på den fortsatta
vägen ner. Det är tur för er att det inte finns någon 4 procentspärr
i Europaparlamentet.

Göran Drougge
___________________________________________

Veckans ekonomi

http://www.yelah.net/yelah/20001213/ekonomi1213

Produktivitet och egoism

Sammanbrottet med förhandlingarna vid miljökonferensen i Haag ger de
domedagsprofeter som menar att den egoistiska människan framkallar
sin egen undergång vatten på kvarnen. Trots att vi vet vad som håller
på att hända med miljön, kör vi bil som aldrig förr och transporterar
varor på sträckor som motsvarar flera varv runt jorden. Det slösas
med energi och det ständiga kravet på ökad produktion får sin
motsvarighet i utsläpp i en miljö som mår allt sämre.

Frågar man en person på gatan vilket det största problem som
mänskligheten står inför idag, kommer sannolikt miljöproblemen högst
upp på listan. Trots det fortsätter samma person med sin miljöfarliga
livsstil. Det kan tyckas vara en paradox, men människan måste ses som
en individ som handlar efter de förutsättningar förhållanden i det
samhälle den lever i skapat.

Miljöproblem kommer lätt i andra hand när ens arbete står på spel,
eller när man kämpar för att få ekonomin att gå ihop. Arbetstiden
förlängs och allt sker i ett allt snabbare tempo. När man jäktar sig
igenom stormarknaden efter jobbet, kanske med barnen hängande kring
benen blir det inte lätt att välja ut "rätt" varor, i den mån de
överhuvudtaget finns. Men det är ändå viktigt att förstå att vi var
och en har ett ansvar för vårt handlande, även i det lilla.

Den kapitalistiska synen på samhällsstrukturen är att företagens
uppgift är att tillgodose marknadens - det vill säga
slutkonsumenternas efterfrågan, och göra det med maximal effektivitet
och likaledes ge maximal vinst. Därmed fråntas företag från allt
ansvar, de utför bara vad slutkonsumenterna kräver, och under de
förhållanden som de anser vara acceptabelt. Så är det i alla fall
tänkt i teorin.

Ett fundament i den liberala ideologin är att människans handlande i
grunden är egoistiskt, men det ses däremot inte som något problem.
Tvärtom, enligt lärofadern Adam Smith så är människan som mest
produktiv när den får arbeta för egen vinning; att bara arbeta för
det allmännas bästa gör den ineffektiv. På så sätt blir det en större
rikedom att fördela bland befolkningen och en teoretisk möjlighet för
alla att få det bättre.

Men är det verkligen egoism som styr människans handlande, eller är
det ett rationellt beteende efter de förutsättningar som finns?
Neoklassisk ekonomisk teori förutsätter i sina modeller att alla
deltagare i ekonomin har fullständig information om allting. Har man
det som utgångspunkt så kan man inte göra annat än att tolka
slutkonsumentens handlande som egoistiskt, eftersom denne bör ha full
vetskap om vilka följder som uppstår på grund av ett visst agerande.

Antagandet om fullständig information har naturligtvis ingenting med
verkligheten att göra. Det finns ingen etikett på kläder som säger om
de är tillverkade av barn, eller hur förhållandena på fabriken är.
Bensinbolagen sätter inte upp skyltar vid sina bensinstationer med
namn på de diktaturer den handlar med, och därmed också stödjer.
Varuproducenter trycker ingen information om sina utsläpp på
förpackningarna, och köttproducenterna vill ogärna redovisa hur
djuren behandlas eller hur haven töms på fisk för att utfordra
kreaturen.

Den information konsumenterna får är snarare raka motsatsen. Gröna
ängar, vackra kvinnor, lyckliga barn och glättiga förpackningar
säljer betydligt bättre än den krassa verklighet som ligger bakom. En
mängd undersökningar har gjorts för att utreda om reklam är
informativ eller övertalande. Man tycker att det bara vore att slå på
TVn och räkna hur många inslag som innehåller någon information om
produkten i sig, med de som bara försöker skapa en positiv aura kring
dem.

Trots det stödjer en överväldigande majoritet av de undersökningarna
som utförts teorin om att reklam är informativ. Slutsatsen beror dock
på hur man resonerar. Är antagandet att informerande reklam innebär
att konsumenterna får vetskap om vilka produkter som finns på
marknaden, och att det i sin tur leder det till fler aktörer på
marknaden och lägre priser, visar det sig att reklam är just
informerade. Men då fokuserar man endast på en aspekt - priset.
Slutsatsen om att reklam är informerande bygger överhuvudtaget inte
på varans kvalitet, eller vilka "externa effekter" produktionen ger.

Undersökningarna ger inga bevis för att det skulle vara en envägs
påverkan från konsument till producent. Även om företagen producerar
vad konsumenterna kräver, är de i alla högsta grad med och påverkar
vad som efterfrågas. Tanken att konsumenterna på egen hand skall
styra in efterfrågan mot en mer miljövänlig riktning är absurd. Inte
nog att man måste se igenom den kompakta vägg av reklam, man måste
även lägga ned mycket arbete på att aktivt söka information om
produkterna och företagen som tillverkar dem. Om när man skall ha tid
med det, efter övertidsarbete, pensionsval, Bingolotto och
fondsparande saknar förklaring. Informationen är väl dold - det finns
inte mycket av den att finna bland det kommersiella nonsens medierna
fylls med.

Anhängarna av den kapilistiska marknadsmodellen maler på om att det
är marknaden som styr ekonomin. Marknaden i sin tur är vi alla, och
på så sätt skapas ett samhälle som formas varje persons agerande,
vilket får det att låta som en from av demokrati. Återigen blundar
man för vad som faktiskt sker; visserligen styrs ekonomin i olika
grad av alla som deltar, men först och främst av de som har en
möjlighet att bestämma hur den skall fungera. Ekonomisk teori
behandlar inte bara konsumenterna, utan har även en del att säga om
makthavares beteende.

Det är naturligt att först redovisa vad den har att säga om
politiker, som anses ställa till oreda på den kapitalistiska
marknaden. Vid en studie av Storbrittaniens finanspolitik visade det
sig att den för tillfället sittande regeringen förde en expansiv
finanspolitik inför kommande val. Anledningen var att den skulle göra
sig populär, men det resulterade också i ekonomiska problem efter
valen. Studien bidrog till utvecklandet av en teori som går under
namnet "public-choice". I korthet går den ut på att en politikers
intresse inte är landets väl och ve i första hand, utan istället
möjligheterna att bli återvald.

Teorin har vunnit stor acceptans, och det är smått fantastiskt att de
politiska makthavarna själva har erkänt att den är korrekt. Sveriges
Riksbank, liksom centralbankerna i många andra utvecklade
marknadsekonomier, har givits en mer självständig ställning. För att
ett regering skall kunna föra en expansiv finanspolitik kräver det
att landets centralbank, som har makt över penningmängden och räntan,
agerar i samstämighet. Men det hindrar inte bara politikerna att
driva en populär politik, utan begränsar också handlingsutrymmet i
stort. I praktiken kan en centralbank straffa en folkvald regerings
agerande, som t ex satsningar på minskad arbetslöshet.

Näringslivet lämnas trots allt inte i helt i fred från ekonomisk
beteendeanalys. För den finns bl a teorin "principal-agent"
(ägare-förvaltare), som beskriver maktkampen med de som äger
företagen, och cheferna som driver dem. Att ägarnas intresse ligger i
att aktieutdelningen blir så hög som möjligt är knappast någon nyhet.
Naturligtvis är det viktigt för chefer att se till att ägarna är
glada, men de vill också att företaget växer, och därmed deras makt.
För dem är maximal produktion och uppköp av andra det viktigaste.
Eftersom ägarna känner till problemet, försöker de få cheferna att
agera i deras intresse. Ofantliga löner och hög bonus, aktier i
företaget och optioner är några exempel på sätt att få cheferna att
"handla rätt".

Fackförbund behandlas knappast vänligt av nyliberala ekonomer, utan
betraktas som en störande faktor på arbetsmarknaden. Förbunden utger
sig i alla fall för att vara de som bevakar lönearbetarnas intressen.
Då de är toppstyrda kolosser inträder tyvärr maktproblematiken även
här. Högavlönade tjänstemän och styrelsemedlemmar förväntas ha sina
sympatier hos arbetarna. Men under förbundens långa existens har de
blivit en del av etablissemanget, det är till exempel inte ovanligt
att riksdagsmän sitter med i LOs styrelse. Makthavarna i
fackförbunden tar liksom de andra i sin klass till sig nyliberala
teorierna, och förklarar för sina medlemmar att de har ett ansvar i
att hålla nere sina löner så att inte inflationen skenar iväg. Om
kapitalägarnas stigande vinstandel är det märkligt tyst.

Huruvida domedagsprofeternas tal om att människan som egoist kan
diskuteras, men klart är att makt ger en människa stora möjligheter
att medvetet eller omedvetet utveckla sin egoism. Och det spelar
ingen roll var den befinner sig eller vad den säger sig stå för.
Samma mekansimer styr inom det politiska sfären, näringslivet,
fackföreningsrörelsen och var som helst där människor ges makt -
något som ingen kan hantera. Att skylla miljöproblemen och alla andra
negativa effekter av vårt sätt att leva på världens konsumenter är
bisarrt, de har ingen reell makt att missbruka.

Den verkliga problemet är inte hur människan som konsument handlar
och vad det leder till, jämfört vad man egentligen önskar. Det är
istället de problem som vårt samhällssystem skapar. Vi har kapitalism
för att vi skall få det högsta produktionsresultatet som vi sedan kan
fördela bland befolkningen. Men den kräver inte bara att en del av
oss är arbetslösa så att vi inte får inflation, utmålad som vår tids
största farsot. Den leder också att vi biter av den hand som föder
oss - vår kära, men ack så sköra planet Jorden.

Mattias Linder
___________________________________________

Veckans musik

http://www.yelah.net/yelah/20001213/musik1213

En hård samling klassiker

Rage Against The Machines fjärde platta "Renegades" är en samling
covers på rock-, punk- och hiphopklassiker. Det är också den sista
plattan som sångaren Zack de la Rocha medverkar på. Han lämnade
bandet tidigare i höstas men RATM kommer att fortsätta spela.

Anarkisterna i RATM är som vanligt urförbannade och skriker och
spottar på systemet. De har valt politiska, rebelliska protestlåtar
och tolkat dem på sitt eget sätt. Givetvis är all musik autentisk
även om Tom Morellos gitarr både kan låta som scratch och synthar.
Låtarna är tagna från bland andra Rolling Stones, Bob Dylan, Bruce
Springsteen, Cypress Hill, EPMD och Afrika Bambaataa. Musiken är tung
och energisk precis på det där speciella sättet som RATM skapar med
sin blandning av tung rock'n'roll och rap.

Stöd av Cypress Hill

Bland de bästa spåren är de funkiga hiphoplåtarna "Renegades of
Funk", ursprungligen gjord av hip hopinnovatörerna Afrika Bambaataa,
och Cypress Hills "How I Could Just Kill A Man", som även finns i en
ännu bättre liveversion tillsammans med B-Real och Sean Dog. Cypress
Hill tog för övrigt med RATM på bandets första stora turné 1993-1994
i USA. Två gömda livespår finns på den första upplagan som släpps men
de kommer plockas bort på senare utgåvor. Kul för samlare men också
ett kommersiellt trick från skivbolaget.

RATM uppger själva att de föreställer sig att Springsteens "The Ghost
of Tom Joad" och Stones "Street Fighting Man", handlar om en ung man
som deltar i protesterna mot WTO-mötet i Seattle, precis som RATM
själva gjorde. De har även spelat under protestmöten mot
Demokraternas partikonvent i år.

Tack till FBI

Tom Morello vill gärna tacka FBI för ett ögonblick av solidaritet.
Det band han hade spelat in egna riff till Dylans antilöneslaverilåt
"Maggies farm", var nämligen i så dåligt att det inte gick att lyssna
på när de skulle repa in låten för skivinspelningen. Men då fick han
hjälp av FBI:s tekniker att återskapade de förstörda ljudfilerna.

Den som vill hitta politiska direktaktionslänkar kan finna allt från
Mumia Abu-Jamal till Amnesty på RATM:s webbsajt.

Torbjörn Granrot

http://www.ratm.com
http://www.igc.org/ncdm
http://www.mumia.org
http://www.amnestyusa.org
http://www.refuseandresist.org
http://www.feminist.org/rock4c/1_rock4c.html
http://www.fair.org
http://www.freepeltier.org
http://www.regenerationtv.net
http://www.vitw.org
http://www.uniteunion.org
http://www.women-alive.org
http://www.rockrap.com
http://www.massmic.com
http://www.akpress.org
http://www.indymedia.org
___________________________________________

Veckans teater

http://www.yelah.net/yelah/20001213/teater1213

Serieklassiker blir lång teater

Sommaren 1992 var jag i London på semester. Det bästa med resan var
alla spännande nya engelska serier som fanns att köpa. Med mig hem
hade jag bland annat en serieroman skriven av Alan Moore och tecknad
av David Lloyd. Ungefär samtidigt befann sig antagligen Mikael
Lindgren i London och köpte samma serie.

Nu, åtta år senare, har han satt upp pjäsen "Landet där man gör som
man vill" som är en bearbetning av "V for vendetta", serieromanen vi
båda köpte i England.

Förberedelserna har tagit teatergruppen Stockholms blodbad flera år,
men nu spelas pjäsen i en tusen kvadratmeter stor turbinfabrik vid
Järla Station i Stockholm. Det enorma scenrummet ger möjlighet till
spel på flera nivåer och högt ovanför scengolvet hänger en vit duk
där en fjärdedel av historien utspelar sig.

     "Landet där man gör som man vill" skildrar ett mörkt England. Ett
världskrig har brutit ut och det fascistiska partiet Nordeld har
tagit makten i landet. Medborgarna övervakas dygnet runt av kameror
och mikrofoner. De styrande har utrotat all kultur. Socialister,
homosexuella och invandrare interneras, utsätts för medicinska
experiment och avrättas. När serien skrevs, under 1980-talet, hade
årtusendeskiftet inte varit och serien utspelade sig i en nära
framtid: 1997. Tyvärr utspelar sig även pjäsen då vilket till viss
del tar udden av samhällsskildringen.

Ensemblen har åkt till London för att spela in flera scener på film.
Detta är pjäsens stora fullträff. De korta filmsnuttarna är utmärkt
gjorda och skapar en extra dimension åt pjäsen. Det är också här som
de små kornen av humor finns.

Scenbelysning och rök användes i riklig mängd, men inte speciellt
raffinerat. De tjongar på med allt de har. Något som kan vara bra när
man vill föröndra scenbilden i smyg, men irriterande för publiken som
tvingas sitta och speja efter den som pratar.

Pjäsens största svaghet är agerandet på scenen. Tre, fyra
skådespelare håller hög klass men många spelar väldigt stelt och
lyckas inte riktigt styra bort sina rollfigurer från klicheernas
fallgropar. Det blir en mängd stereotyper som blir svåra att hålla
isär. De flesta dör dessutom påfallande illa och övertydligt.

Ola Wahlström glänser dock i rollen som poliskommisarie Eric Finch.
Finch är en lätt cynisk men hårt arbetande polis som utreder de mord
som V utför. Wahlström spelar säkert och lyckas ge sin roll djup. En
annan som gör ett gott hantverk är Rolf Rang som den paranoide och
ensamme ledaren för fascisterna, Adam Susan. Speciellt i ett
videoavsnitt lyckas han ge liv åt ledarens inre monologer.

Den ende som vågar göra motstånd mot fascisterna är pjäsens
huvudperson V, en romantisk varelse i slängkappa och med en ständigt
leende teatermask. Det skulle lätt kunna bli parodiskt men seriens
skapare Alan Moore lyckas undvika alla fallgropar. Det är inte lika
lätt på teaterscenen och en del poser som är jättetuffa i serier blir
lätt löjliga när det sker på riktigt. Dessutom är det tråkigt med en
huvudperson som inte har några ansiktsuttryck. Det hade gått att lösa
om man vågat fjärma sig från serien, och använt halvmask.

Bristen på rutin märks inte bara i agerandet. Allt var inte i ordning
på scenen när publiken släpptes in och publiken hälsades välkomna
genom en halvtimmes mikrofontest. Det gav ett hafsigt intryck.
Skådespelarna gick omkring framför läktaren före föreställningen utan
någon speciell anledning och de rörde sig dessutom upp och ner på
publikläktaren under föreställningen. Eftersom läktaren var av metall
skapade det störande bakgrundsljud som ytterligare förstärktes av att
saker tappades i golvet under läktaren. Ska man hålla publik på gott
humör i fyra timmar måste inramningen bättras på.

Pjäsen skulle ha mått bra av att kortas med en timme. Speciellt andra
akten känns utdragen, och en del rollfigurer borde, för publikens
skull, skrivits ut ur manus. Texten är för övrigt nyöversatt eftersom
gruppen inte visste att Magnum gav ut "V för vendetta" på svenska för
några år sedan. Synd. Den tiden kunde de ha ägnat åt finputsning
istället.

Som helhet är det knappt godkänt. Det är den bakomliggande
serieklassikern och videoavsnitten som höjer pjäsen. Och
föreställningen ger ju en god anledning att läsa om serien.

Pelle Sten
___________________________________________

Veckans novell

http://www.yelah.net/yelah/20001213/novell1213

Vägen till Provence

Vägen till Provence går här alldeles utanför. Den ringlar sig iväg
uppför kullen fram mot stupet.

Själv är jag androgyn och bär min frukt med mig. Mitt senaste
utomkvedsäktenskap slutade i tragedi. Som sagt, tragedi var ordet och
som Karl Marx en gång påpekade; historien har en tendens att upprepa
sig, först som komedi, sedan som tragedi.

Det började i alla fall komiskt. I en halvfull järnvägsvagn
tillhörande franska statsjärnvägarna låg jag och sov och hörde
röster. Jag hörde röster redan då. Min inbillade kära talade till mig
genom hjärnbarken. Hon följde min levande hjärnas böjningar och
labyrinter till dess hon hade mig fast. Vi stod och såg ut på
landskapet Provence genom tågfönstret.

Jag strök min kind mot hennes och vinden viskade mitt namn i hennes
öra. Hon fick en speciell blick som bara älskande får. Vi stod där
och såg ut genom vagnsfönstret. Vi såg träd och vinrankor, gårdar och
fält, höns och får. Och alltsammans doftade; Provence.

Vi talade några ord medan våra kinder lekte tafatt. Vi strök våra
kindknotor mot respektive näsrot så våra dofter lekte kurragömma med
oss. Jag kände styvnaden och såg inte Provence längre för hennes hår
som fladdrade mellan mina läppar. Jag bet i hårtopparna för att smaka
henne. Hon doftade Tyskland och smakade Schiller, Goethe och
Eckermann. Hennes hud var len som Beethovens och hennes ögon skarpa
som hans.

Hennes anor var Ost-Preussens och i hennes blod flöt Stettin. Men
djupt bakom hennes ögon fanns en annan liten man. En man som levde av
aska och det skulle dröja innan han visade sitt tryne inför mig. Nu
stod han på tå för att bränna mina trossar medan jag sakta fångades i
hennes trålars mjärde. Sakta sam jag mot nätmaskorna som jag inte såg
eller ens kände. Vi stod bara och såg Provence galoppera förbi vår
kupé.

Det var alldeles i kvällningen vi kom fram till floden. Vi byggde oss
genast en bro och hennes tyska tunga lekte med min. Mitt trettioåriga
krig hade börjat och jag landsteg på tysk jord och höll min mässa.
Sprutade mitt blod i henne och vi trädde våra fingrar i varandras
händer och började vår marsch. Wallensteins spanare log åt mig i
lönndom när jag sträckte mig efter henne. Jag trodde jag var lycklig.
Och Hansan hade ju för länge sedan upphört att existera. Jag sålde
mig för en kyss. En kyss som eggade mig att fortsätta mot mitt krig.
Ett krig där jag själv låg nedgrävd i skyttegraven och siktade mot
min spegelbild.

Medan jag gjorde patron ur och med fingertopparna kände på kalibern tänkte jag:

- Är du lycklig nu ?

Mitt hjärta bankade för framtiden och när vi sov på stranden frös jag
om korsryggen.

Nåväl, kriget pågår ännu och i backspegeln har jag sett mig förblöda.
Breitenfeld och Lützen är glömda och mitt tyska fälttåg är över. Jag
sitter i Lund och slickar mina sår. Tiden går och jag avslutar min
lilla odyssé över fallna segrar och min själs minaret ropar ut: ...

Göran Wassby
___________________________________________

Veckans annons

FRISPEL

http://www.sr.se/p3/program/Frispel/

Söndag 17 dec  21 - 22 + nattrepris måndag  03 - 04

SANNING & KONSEKVENS

Vid årsskiftet fyller "P 3:s eget snedsteg på loja söndagskvällar" [
citat ur DN ] sex år.
[Första programmet - "HEMMA HOS DE-DE CAMERON" av Fredrik Grundel -
sändes 3 jan 1995.]  Delvis därför har seriens producent Fredrik G
själv tagit hand om det här programmet. Underrubriken är Frihet är
det bästa ting som sö..? eller Misslyckad anpassning i konform.
Det handlar om att lyssna på sig själv och andra, om vikten av att
göra motstånd, om faran med att anpassa sig, om vad man inte kan tala
om i dagens Sverige, och om konst som påkoppling...

SANNING & KONSEKVENS
ger bl a några svar på frågor som
- Vad driver en sanningssägare?
- Vad kan man inte tala om i dagens Sverige?
- Vad får oss att lyssna, i dagens mediabrus?
I programmet medverkar bl a poeten & Indienfararen Nathalie
Tuhuljevic, nyblivne webbtempelinnehavaren & blivande pappan Thomas
DiLeva, och den kontroversielle filosofen & (kult)författaren Robert
Anton Wilson.

Wilson som på sitt skrivbord har en skylt med texten
"If you think you know
what the hell is going on,
you're probably full of shit."

Men huvudrollen i SANNING & KONSEKVENS har regissören Roy Andersson.
Hans senaste kritikerhyllade långfilm "SÅNGER FRÅN ANDRA VÅNINGEN"
fick Sveriges Riksdag på fötter: 22 nov var samtliga
riksdagsledamöter, partikanslier och tjänstemän och sakkunniga på
alla departement bjudna på bio, på initiativ från socialdemokratiska
riksdagsgruppen.
Roy Andersson förklarar vad kultursociologen Pierre Bourdieux menar
med hyperkorrektion, och ger exempel på vad en räddhågad anpassning
till det rådande kan få för konsekvenser:
- Just nu lever vi i en förrädisk period, då det till synes är
möjligt och tillåtet att säga vad som helst. Bortsett från när drevet
går, då alla ska säga samma sak...
- Men så fort läget blir tillspetsat eller polariserat eller skärpt,
då visar det sig var man egentligen står, då avslöjas medias,
tidningarnas, pressens egentliga värdesystem, egentliga
ställningstagande....Då visar media sitt "rätta" ansikte...

Låtar med bl a Wilco, Latin Kings, St Germain, John Lennon, Rachid
Taha, TEXT [c/o demon box], Timbuktu, The Weakerthans
___________________________________________

Veckans annons

GIRLS IN ACTION 2

15-16/12 Är det stor fest på Tingshuset i Östersund för alla kvinnor,
jäntor och tanter. På fredag börjar det med en väl vald film
kl.18.00. Och sen blir det diskussionsmys och akustisk musik i
cafèet. Lördag drar vi igång med workshops 12.00. Det blir en i
ljudteknik, frigörande dans och feministiskt självförsvar. Fiket
kommer vara öppet hela dagen med inspelningar av det feministiska
radioprogrammet torrsug pumpandes ur högtalarna. Gott fika till en
billig penning att knapra på när magen kurrar.

15.00 Föreläser Ullrika Dahl, kulturantropolog och kvinnovetare vid
University of California i Santa Cruz, USA. "Wellcome to the new girl
order".

17.00 Folkkök. God mat till självkostnadspris.

18.00 Konsert i Tingssalen. End of addiction (nytt och tungt från
Umeå) Girls in Action feat. Maja V ( action fylld hip hop) Saternine
(rockigaste rocken från sthlm) Sofia Gustavsson (underbar
singer/songwriter) Bagladies (fet hip hop dans, 35+) AntiToy (trash
röj) Pomperipossa (tänkvärt örongodis)

Efter det blir det fest hela natten och vi kommer åtminstone ta den
här natten tillbaka!!

Fredag kostar 20 kr och lördag 40kr. Sovplats finns till alla som
behöver. För mer info dagtid ring 063-144017, fråga efter Lina.

Alla kvinns är hjärtligt välkommna!
___________________________________________

Veckans annons

Fotboll, feminism, Palestina och slipsfacister. Det är en del av
innehållet i senaste numret (6/00) av tidskriften Direkt Aktion.
Två artiklar om Palestina ger en utförlig bakgrund till situationen
och förklarar vad den nytända Intifadan egentligen handlar om. En
annan lång artikel handlar om det högerextrema partiet
Sverigedemokraterna. Där presenteras nya, tidigare opublicerade
fakta, om partiets kopplingar till nazism.
"Fotboll, hyperkapitalism och politisk kamp" är rubriken på en
initierad artikel om fotbollens oerhörda laddning som politisk symbol
i Italien. Punkbandet Oi Polloi intervjuas, och några artiklar
försöker göra invecklade ekonomiska frågor som pensionssystemet och
aktier lite begripligare.
Dessutom sista delen i Direkt Aktions serie om syndikalismens
historia, och flera intervjuer på temat feministisk undervisning. Och
självklart artiklar om demonstrationerna i Prag i september och de
kommande i Göteborg i juni 2001.
Sist men inte minst naturligtvis nyheter, recensioner och en hel del ironi.

Direkt Aktion ges ut av SUF, Syndikalistiska Ungdomsförbundet. Ett
nummer kostar 20 kr, prenumeration 6 nummer för 80 kr.
Adress: Direkt Aktion, Box 6507, 113 83 Stockholm
Tel: 08-673 11 15
Hemsida: http://www.motkraft.net/direktaktion
E-post: direkt.aktion@motkraft.net
Pg: 64 99 67-7
___________________________________________

Veckans Yelah 13 december 2000 e-postversionen
url: http://www.yelah.net
e-post: <info@yelah.net>
-- 
-------------------------------------
http://www.yelah.net
Nyheter, analyser, kultur, arkiv, länkar
511 nyheter, 1048 artiklar, 1474 länkar
-------------------------------------
Oberoende frihetligt socialistisk tidning
-------------------------------------



                       ********
               The A-Infos News Service
      News about and of interest to anarchists
                       ********
               COMMANDS: lists@ainfos.ca
               REPLIES: a-infos-d@ainfos.ca
               HELP: a-infos-org@ainfos.ca
               WWW: http://www.ainfos.ca
               INFO: http://www.ainfos.ca/org

 To receive a-infos in one language only mail lists@ainfos.ca the message
                unsubscribe a-infos
                subscribe a-infos-X
 where X = en, ca, de, fr, etc. (i.e. the language code)



A-Infos
News