A - I n f o s
a multi-lingual news service by, for, and about anarchists **

News in all languages
Last 30 posts (Homepage) Last two weeks' posts

The last 100 posts, according to language
Castellano_ Català_ Deutsch_ English_ Français_ Italiano_ Português_ Russkyi_ Suomi_ Svenska_ Türkįe_ All_other_languages
{Info on A-Infos}

(sv)Veckans Yelah 29 november 2000 (2/2)

From "yelah.net" <info@yelah.net>
Date Tue, 12 Dec 2000 14:06:21 -0500 (EST)


 ________________________________________________
      A - I N F O S  N E W S  S E R V I C E
            http://www.ainfos.ca/
 ________________________________________________


Lena Mellin skriver i sin spalt på sidan 13 att detta är en välkommen
revansch för Persson. I artikeln illustreras utvecklingen med ett
diagram. Diagramrubriken är "Öppna arbetslösheten".

Jag har jämfört detta med de arbetslöshetssiffror som publiceras av
OECD, och deras statistiker är uppenbarligen inte lika lojalt
lättlurade som en del av journalisterna på Aftonbladet.

Det visar sig att fram till och med 1996 var det skillnaden obetydlig
mellan OECD:s siffror och dem som Aftonbladet nu uppger som den öppna
arbetslösheten. Efter det att regeringen lanserat begreppet öppen
arbetslöshet i sitt 4 procentslöfte har avvikelsen däremot blivit
orimligt stor. I dagsläget blir skillnaden mellan OECD och
Aftonbladets redovisningsmetoder helt absurda 3,2 procentenheter.

Genomsnittet för perioden januari - september blir enligt OECD 7,2
procent, medan Aftonbladet för i år enbart redovisar oktobersiffran -
som 4 procent.

Naturligtvis kan man tänka sig att förklaringen till
oöverenstämmelserna är att OECD:s statistiker försöker smutskasta
regeringen Persson och samarbetspartierna i Sverige.

Det är dock betydligt troligare att dessa beror på de ändrade
definitioner som både Statistiska Centralbyrån (SCB) och AMS fått
förelagda av regeringen. Dessutom naturligtvis på att skapandet av
nya åtgärder som nu senast aktivitetsgarantin gör aktuell och
rättvisande klassificering näst intill omöjlig.

Exempelvis räknar SCB dem som deltar i aktivitetsgarantin men inte
ännu placerats i praktik som studerande. Alltså inte ens som
tillhörande arbetskraften.

Enligt internationell statistisk standard däremot, som den
fastställts av ILO räknas de heltidsstuderande vilka tidigare har
sökt efter arbete som arbetslösa.

I en underrubrik i Aftonbladets ledare står det "Att det trixas med
Ams-politiken är rent skitprat."

Tyvärr får jag lov att konstatera att trixandet och skitpratandet i
Aftonbladet även omfattar arbetslöshetsstatistiken.

Fred Torssander
___________________________________________

Veckans ekologi

http://www.yelah.net/yelah/20001129/hresa1129

De därinne - vi härute
Om en resa till Haag

Man skulle kunna uppfatta resan till Haag som en Pragseattle light,
men det var aldrig tänkt så. Meningen var inte att stoppa något möte
eller hysa någon större agg mot institutionerna som sådana. Meningen
var att få politikerna att fatta att klimatfrågorna är viktiga.
Mycket viktiga till och med.

Jag åkte ner till klimatförhandlingarna med en buss hyrd av svenska
delen av Friends of the earth (FoE) - Miljöförbundet jordens vänner
(MJV). Det var också FoE som hade ordnat det enorma tältet där mat
och fest skulle skötas under helgen. Förhandlingarna hade pågått en
vecka och hade en vecka kvar när vi kom ner till Haag. Än så länge
hade egentligen inget hänt i förhandlingarna. Under den första veckan
var det mest tjänstemän och lobbyister och efter helgen, då vår
fördämningsvall byggdes, skulle ministrarna komma och komplettera
dessa tjänstemän och lobbyister.

http://www.yelah.net/imagearchive/hidden/529

Redan under första veckan uttryckte USA:s representant sin entusiasm
till klimatfrågan genom att säga att USA inte kunde undvara sig lyx
och pengar för att bekämpa klimatförändringarna. Att USA skulle vara
de stora reaktionärerna i förhandlingarna var knappast oväntat. Det
var sedan tidigare känt att USA och Kanada ville använda sin skog som
argument för att slippa dra ner på sina utsläpp av koldioxid och få
bygga fler atomkraftverk. EU ville under hela förhandlingarna framstå
som det progressiva och miljötänkande syskonet mot landet i väst.

http://www.yelah.net/imagearchive/hidden/527

På lördagsmorgonen berättade Carlos Perez, ett "klimatvittne" från
Honduras, för de tusentals miljöaktivister som fanns i tältet om hur
orkaner och oväder flyttat hans hemland 50 år bakåt i tiden och dödat
mer än tusen personer. Efter honom berättade Roda Verhyen, FoE:s
representant i förhandlingarna, om vad som pågick i
konferenscentrumet vi snart skulle gå till.

Vid konferenscentret var det ytterligare tal. Den här gången endast
på holländska och sedan började bygget av fördämningsvallen. Efter en
lätt ostrukturerad inledning bildades led och sandsäckarna fylldes
och lades på vallen i snabb fart. Hela fördämningen byggdes på någon
timme. En och en halv meter hög, någon meter bred och cirka 400 meter
lång. Syftet med färdämningen var givetvis symbolisk - att visa hur
viktigt det är att hindra klimatförändringen eftersom denna med
sannolikhet leder till höjd vattennivå. (Fördämningsvallar är något
som bekant används vid översvämningar.)

http://www.yelah.net/imagearchive/hidden/528

Fördämningsvallsbygget var enligt mig konferensens stora aktion och
nu i efterhand nästan det enda konstruktiva som hände i Haag. Inne på
klimatförhandlingarna togs bygget väl emot. Många såg det tydligen
som ett stöd i förhandlingarna. Det hela gick så smärtfritt att det
stundom kändes som ett lobbyprojekt (vilket det egentligen också
var). Polisen höll sig hela tiden i bakgrunden. Det gjorde de även på
den critical mass som dagen efter samlade ett par hundra cyklister.
Inte heller när några tappra själar kastade en tårta i den
amerikanska chefsförhandlaren Frank Loys ansikte blev det några
större konfrontationer. Tårtkastarna blev istället inbjudna till
dialog av holländska miljöministern Jan Pronk.

Jonas Lindkvist

Relaterade länkar:

http://www.foeeurope.org/
http://www.climateconference.org
http://www.yelah.net/news/20001118180544
___________________________________________

Veckans ekologi

http://www.yelah.net/yelah/20001129/hkulisserna1129

Bakom kulisserna i Haag

Under två veckors tid har representanter från så gott som alla
världens länder samlats i holländska Haag för att diskutera hur man
skulle översätta FNs klimatprotokoll från Kyoto till verklighet. Som
du säkert vet misslyckades man.

http://www.yelah.net/imagearchive/hidden/525

Att klimatfrågan är svår och politiskt känslig råder det ingen tvekan
om. Trots goda förhoppningar om en givande klimatkonferens fick
delegaterna vända hemåt med svansen mellan benen, det blev inget
Haagprotokoll, men kom helt enkelt inte överens. Främst var det USA
tillsammans med bland annat Japan och Kanada som ville ha mer fria
formuleringar och mindre regleringar än EU.

- Det blev lite av en prestigefråga för EU och USA, ingen vågade ge
sig, säger Camilla Funke, som representerade Svenska Ekodemiker vid
förhandlingarna, till Yelah.net.

Vetenskap

Knäckfrågan i klimatproblematiken är inte längre vetenskapen, så gott
som alla forskare är numera ense om att de mänskliga utsläppen av så
kallade växthusgaser påverkar växthuseffekten, frågan är bara hur.
IPCC, som är FNs expertpanel på klimatforskning, kommer nu till våren
med ytterligare en rapport som med ännu starkare ordalag kommer
förklara den mänskliga faktorns inverkan på klimatet. Nej, frågan är
inte om vi påverkar klimatet utan hur vi ska minska den påverkan.

Lobbyister

http://www.yelah.net/imagearchive/hidden/524

Inne på förhandlingarna var det trångt, förutom några tusen delegater
fylldes maktens korridorer av allehanda lobbyister. Allt ifrån
fjällrävenklädda miljöaktivister till uppsminkade
kärnkraftslobbyister minglade runt och förde fram sina budskap.

- Det blir lite av en branschmässa, förklarar Camilla Funke något
roat. Ett exempel på svensk lobbying var att flera
miljöorganisationer under namnet "Den unga miljörörelsen" serverade
den svenska delegationen nybakta bullar med några brasklappar
instuckna inför de avslutande förhandlingarna:

Kraven som ställdes var:

* Minst hälften av utsläppsminskningarna måste ske i eget land, det
vill säga man ska inte kunna investera i billig teknik i ett u-land
för att slippa minska sina egna utsläpp.

* Kärnkraft får inte räknas som en ren teknik och därför ge rätt till
större utsläpp. Detta ville vissa av delegationerna men framför allt
kärnkraftlobbyn, eller "The Nukebabes" som vissa valde att kalla dem.

* Växande skogar och grödor får inte tillgodoräknas som "kolsänkor"
och på så sätt ge rätt till större utsläpp. Här gick EU och USAs
ståndpunkter rejält isär, medan USA ville tillgodoräkna sig
kolsänkorna valde EU en linje som var närmare miljörörelsens.

* Ett kraftfullt system med påföljder för dem som inte lever upp till
sina åtaganden. Bland annat USA var helt emot detta och ville ha full
frihet.

- Den svenska delegationen var tillmötesgående mot oss och vi
träffade dem varje kväll för att diskutera, säger Camilla Funke. Hon
berättar vidare att Sveriges roll kommer bli viktig i
klimatförhandlingarna när vi tar över ordförandeskapet i EU.

Framtiden

http://www.yelah.net/imagearchive/hidden/526

Vad kommer nu hända med klimatförhandlingarna? Är de strandade i och
med misslyckandet i Haag? Enligt Camilla Funke finns det två vägar:

- Antingen väntar vi på att USA ska diktera villkoren, eller så
struntar vi i dem och kör ändå. Det finns utrymme för det i
Kyotoprotokollet, men det kommer bli lite svårt.

Troligtvis kommer förhandlingarna att återupptas i Bonn nu i maj
2001, men flera länder har redan uttryckt oro över att tiden dit är
för kort. Vad som dock är säkert är att nya förhandlingar kommer äga
rum i Marocko under 2001 och sedan vid FNs nästa stora miljökonferens
som hittills går under namnet Rio+10, det vill säga tio år efter
Rio-konferensen.

Tio år ja, så lång tid har det gått sedan den första
klimatkonventionen fastslogs, och fortfarande har inte orden lyckats
omsättas i handling.

Daniel Nilsson

Läs mer på Yelah här

"USAs klimatplan oacceptabel"
http://www.yelah.net/news/20001121191232

"Holland: Tusentals protesterade vid klimatförhandlingar"
http://www.yelah.net/news/20001118180544

Relaterade länkar:

http://cop6.unfccc.int/
http://www.iisd.ca/climate/cop6/
http://www.swedish-ecodemics.a.se
___________________________________________

Veckans musik

http://www.yelah.net/yelah/20001129/charlie1129

Bird kartlagd i flykten

"Han kunde spela i så många olika stilar utan att någonsin upprepa
samma musikaliska idé. Hans kreativitet och musikaliska idéer kände
inga gränser ... musikaliskt kunde vad som helst hända när man
spelade med Bird ... Man fick vara beredd på allt ... Man väntade sig
det. Och om han inte gjorde något otroligt, först då blev man
förvånad."

Det är är Miles Davis som beskriver Charlie Parker så i sin
självbiografi. Och tvivelsutan är Parker ett av förra seklets stora
musikaliska genier alla kategorier. I nästan allt han gjorde
förenades denna otroliga idérikedom med en enastående lätthet, och
det inom en av de svåraste discipliner som tänkas kan: den
improviserade konstmusiken. Andra jazzmusiker må förblekna, men
Charlie Parker består. Han spelade på ett sätt som ingen annan före
honom egentligen hade varit i närheten av.

Av allt samlingsmaterial som har sammanställts i efterhand tar The
Complete Dean Benedetti Recordings of Charlie Parker (7 CD i en box
från Mosaic Records) priset, över 400 olika upptagning från
engagemang på tre klubbar under de flödande Parker-åren 1947-48. Att
höra dem är något av en ynglingadröm som går i uppfyllelse. Och trots
den primitiva inspelningstekniken - de är dels upptagna på
acetatskivor, dels på allt annat än beständiga pappersbaserade
rullband - är ljudåtergivningen förbluffande god.

Dean Benedetti. Låter namnet bekant? Det borde det göra för envar som
har läst Ross Russells bok Bird lever. Där är Benedetti en
tragikomisk figur, en misslyckad före detta musiker som slängde sin
altsax i havet när han fick höra Charlie Parker, för att sedan nästla
sig in hos sin hjälte som knarkhandlare och passopp i största
allmänhet. Därtill var han besatt av att spela in alla Parkers solon
på en trådbandspelare, satt hopkrupen med sin apparatur under bord
och på toaletter, formligen krälande i stoftet för sin mästare.

Då Parker dog, skriver Russell, återvände Benedetti till Italien;
hans liv saknade nu mening och han försvann under mystiska
omständigheter. Och med honom de många hundra trådbanden. Det
slutgiltiga misslyckandet: att inte ens kunna bevara detta åt
eftervärlden.

Inte ett ord härav är sant. Russells bok, som även i många andra
stycken är tvivelaktig, passerar här gränsen för det äreröriga.

Det finns i denna svartmålning en hetta som låter ana personliga
motiv. Russell drev det lilla skivbolaget Dial som hade tecknat
kontrakt med Bird. Kanske såg han en framtida konkurrent i Benedetti,
kanske har vi att göra med krämarens undermedvetna skräck för en sann
musikälskare utan ekonomiska baktankar?

I själva verket var nämligen Dean Benedetti en begåvad och
målmedveten jazzmusiker som insåg det tämligen självklara; nyckeln
till Charlie Parkers hemlighet fanns i hans solon. Benedetti var
själv saxofonist och ledde åren 1945-47 ett litet band i Los Angeles.
Flera av medlemmarna skulle senare vinna världsrykte, i synnerhet
gäller det mannen som verkar ha varit Benedettis bästa vän under
dessa år, trombonisten Jimmy Knepper. En dryg kvart av det väldiga
Benedettimaterialet ägnas åt hans egen musik, och det står helt klart
att det inte rörde sig om någon dilettant.

Redan före 1947 bedrev Benedetti intensiva Parker-studier, framför
allt via skivor (han upprättade en närmast fullständig solografi över
Bird) och transkriptioner. Idén till att själv spela in Parker tycks
han ha fått ifrån vad som idag är känt som The Home Cookin' Records,
upptagningar av Parkersolon som de medverkande musikerna framställde
för eget bruk vid en jam session hemma hos trumpetaren Chuck Copely.

Benedetti spelade in Parker på tre olika klubbar, Hi-De-Ho i Los
Angeles samt The Three Deuces och The Onyx i New York, mellan mars
1947 och juli 1948.

Inspelningarna består huvudsakligen av Parker-solon varav många är
ganska korta. Det spelar egentligen ingen roll - detta musikaliska
underbarn dansar överallt fram på smittande lätta fötter - men där
finns också ett tiotal riktigt långa nummer om 5-6 minuter, gjorda i
en tid då 78-varvsskivans treminutersdiktatur inte lät sig bevekas.

Speciellt värdefulla är de många improviserade variationerna på samma
melodi. Här är det möjligt att studera Parkers skapande i detalj -
och det var givetvis också därför som Benedetti spelade in dem.
Alltihop bärs upp av en härlig, intim klubbstämning och flera av
numren finns över huvud taget inte i andra inspelningar. En
komposition som tenorsaxofonisten Don Byas' Byas a drink förekommer
till exempel i hela nio versioner. Den som inbillar sig att detta
blir enahanda har aldrig lyssnat på Charlie Parker.

Lika lite som någon annan av tidens jazzmusiker undslapp Benedetti
Parkers dubbla arvedel, men drogberoende på allvar tycks han inte ha
varit, och inte heller verkar han ha dilat sig fram. "Vi var helt
enkelt för fattiga för att bli riktigt torsk", säger Jimmy Knepper
lakoniskt i albumtexten. Det var i stället en obotlig muskelsjukdom,
Myasthenis Gravis, som bröt ner Benedetti. Den diagnosticerades 1948
och efter bara några år var han för svag för att ens blåsa altsax. I
juli 1953 förenade han sig med sina föräldrar som hade återvänt till
Italien. Inspelningarna lämnade han kvar hos en farbror i USA.

Han fortsatte att komponera och arrangera fram till sin död vid 34
års ålder den 30 januari 1957. Bland hans efterlämnade papper fanns
en anteckning som han gjorde vid Charlie Parkers död två år tidigare.

"Arme C.P. också du. När möts vi härnäst."

Ingemar Johansson
___________________________________________

Veckans musik

http://www.yelah.net/yelah/20001129/boysetsfire1129

USA och musik med Boy Sets Fire

På en galet knastrig telefonlinje fick jag mig en pratstund med
Nathan Grey, sångare i Boy Sets Fire. Vi skippade artighetsfraserna
och gick direkt på musiken.

- Hur kommer det sig att ni bytte skivbolag från Initial till Equal
Vision och sen till Victory?
- Den där Equal Vision-grejenŠ Vi bytte inte bolag. De släppte bara
en sjua åt oss, spliten med Snapcase. Men anledningen till att vi
bytte från Initial till Victory var i grund och botten att de har
bättre distribution, mer pengar att göra bättre inspelningar för, så
att vi kan komma ut bättre. Det är ett mer välkänt namn och de har
bättre tillvägagångssätt för att nå ut till fler människor, så att vi
kan nå ut med vårt budskap och vår musik.
- Funkar det bra med Victory?
- Verkligen. Det är toppen!
- När jag fick den nya plattan kändes det som att det var ett andra
världskriget-tema, med tanke på alla bilder. Hur kommer det sig att
ni valde ett sådant tema?
- Det är en del av skulle komplettera titeln. Det handlar lite om när
folk samlar ihop sig och reser sig ur ruinerna, tar hand om de
skadade. Själva grundtanken bakom albumet After the Eulogy är att på
det stora hela har inte ungdomsrörelserna betytt särskilt mycket för
samhället i stort, för vi har inte utgjort något hot mot makthavarna.
Samhället tror att ungdomsrörelserna är döda, och tanken med albumet
är att uppmuntra folk till att visa att de har fel.
- Vad är det som skiljer det nya albumet från de andra skivorna ni har släppt?
- Vi tillät oss själva att experimentera lite mer. Vi hade en
betydligt bättre produktion, för vi hade mer pengar så att vi kunde
spendera mer tid i studion och helt enkelt göra vad vi ville.
- Skrev ni materialet i studion?
- Nej, nej, nej. Det var redan gjort. Vi breddade texterna och lät
dem handla mindre om specifika politiska saker och jobbade istället i
ett mer världsligt perspektiv.
- Hur länge har du sjungit för Boy Sets Fire?
- I sex år.
- Varifrån hämtar du inspiration att fortsätta, att skriva nya texter etc.?
- Allt finns i vardagslivet. Jag tror aldrig att det kommer komma en
dag så jag slutar känna på ett visst sätt för vissa frågor, och jag
är säker på att det hela tiden dyker upp nya frågor att skriva om,
vare sig de är personliga eller politiska.
- På sista sidan i konvolutet står det en adress till det amerikanska
kommunistpartiet. Kallar ni er gemensamt för kommunister?
- Inte som ett band. Jag och gitarristen Josh är medlemmar i
kommunistpartiet, men de andra är det inte.
- Medför det problem för dig i vardagslivet? Lever kommunistskräcken
från det kalla kriget kvar?
- Ja, från McCarthy-eran, då man dömde kommunister i domstolen. HmmmŠ
Det är ett smutsigt ord i USA. Det verkar vara smutsigare här än i
Europa.
- Ja.
- "If you're an American you are taught that people in Europe has
been constantly screwed ever by the communists." Det är skumt, för
här i Amerika så är det lätt att tro att det är mer accepterat i
Europa, efter vad vi har lärt oss. Men, ärligt talat så innebär
kommunismen inget problem för mig. Jag tror inte att någon hänger upp
sig på det, även om vi snackar om kommunism. När vi tog med adressen
till partiet gjorde vi det inte för att lära folk att så här ska det
vara, utan snarare för att vi tycker att det är något som folk borde
kolla upp. Även om två av oss är medlemmar i kommunistpartiet så är
vi inte här för att representera partiet och hålla dess fana högt. Vi
låter många av våra åsikter medverka i bandet, men vi är inte med i
syfte att representera kommunistpartiet.
- När jag tänker på kommunism så tänker jag på att det ligger en
väldigt god ide till grund för det.  Men att vara marxist idag är att
motverka själva marxismen, då manifestet skrevs för 150 år sedan och
Karl då menade att det här är marxism, det här är kommunismen som den
ser ut just nu, men den måste utvecklas enligt förutsättningarna för
den.
- Jag håller med, och därför anser jag inte att människor bör följa
någon partilinje slaviskt, utan snarare låta sig utvecklas i sina
åsikter. Jag anser inte att det är vidare smart att hålla fast vid
gamla idéer, det vore som att hålla fast vid gamla ord i Bibeln. Det
bör finnas uppdateringar och föras in nya idéer i ideologier så att
de kan utvecklas.
- Är det amerikanska kommunistpartiet stort?
- Ja. Jag kan inte säga exakt hur många medlemmar det har, för jag
har inte siffran i huvudet just nu, men det är definitivt en stor
organisation. Tillräckligt stor för att få uppmärksamhet.
- Fick det några procent i det senaste valet?
- För att vara ärlig så tror jag inte det. När det är val här i USA
så är det väldigt ovanligt att gemene man får reda på hur många
procent andra partier än Republikanerna, Demokraterna och ett
oberoende parti fick. På TV uppmärksammas Republikanerna,
Demokraterna och ett övrigt parti, till exempel Reformisterna.
Republikanerna och Demokraterna får majoriteten av alla röster, sen
bryr de sig knappt om att redovisa de andra partierna.
- Får du utlopp för all kreativitet i Boy Sets Fire?
- Ja. Det finns andra saker också, men Boy Sets Fire är min stöttepelare.
- Vad gör du när du inte sjunger för Boy Sets Fire?
- Jag umgås mycket med min son. Han är sex år och heter Simon. Jag
gör en del musik utanför Boy Sets Fire också. Lite grejer med enbart
gitarr och sång. Jag träffar mina vänner och sådär... inget stort,
särskilt.
- Kan du livnära dig på musiken?
- Nej, inte än. Vi får in lite pengar från det men det räcker inte
för att försörja sig.
- Vad har ni för mål med Boy Sets Fire?
- Det vore underbart att kunna försörja sig på det man älskar att
syssla med.  Jag hoppas också att vi lyckas sprida vårt budskap till
fler människor och att vi får folk att tänka och fundera på vad vi
har att säga. Att starta konversationer, få människor att sätta sig
ner och prata om vissa frågor. Förhoppningsvis öppna sinnen hos
människor och inte bara informera andra människor utan även lära mig
själv.
- Jag måste säga att du har en mäktig sångröst. Har du sjungit i kör
eller tagit lektioner?
- Tack! Jag har sjungit i olika körer i stort sett hela mitt liv, i
skolan och så. Det har alltid varit en naturlig grej. När jag var
liten gick jag alltid runt och sjöng. Mina båda föräldrar sjöng... Så
det är mitt gebit.
- När jag betraktar USA råder det inget tvivel om hur skadat hela
samhället är och Europa ser ut att vara på väg åt samma håll med EU i
spetsen. Vad har amerikaner för bild av EU?
- Ärligt talat bryr sig inte amerikanerna om det. De flesta är
väldigt USA-centrerade och bryr sig inte ett dyft om vad som pågår i
Europa. Jag vet inte om det betyder så mycket för den amerikanska
regeringen heller, förutom ekonomiskt, vilket i och för sig är allt
för dem. En vanlig amerikan känner nog inte ens till vad som händer i
Europa, förutom om det händer något riktigt stort, som Berlinmurens
fall till exempel. Vad som betyder mycket för amerikanen är vad media
vill att vi ska bry oss om, om du fattar vad jag menar.
- Garanterat. Det finns allt i Sverige också.
- Media bestämmer vad vi ska bli upprörda över.
- Det får mig att tänka på USAs match mot Iran i det senaste
fotbolls-VM. Sveriges Television intervjuade då sydstatare och
frågade dem om vad de tyckte om Iran. SVT fick svar som "Jag gillar
inte araber och det kommer jag aldrig göra. Jag hoppas verkligen att
USA spöar skiten ur dem i matchen ikväll." Den svenska journalisten
frågade då vad han visste om araberna, och fick svaret att de var
smutsiga och äckliga etc. Det kändes verkligen som om reportaget väl
representerade situationen i sydstaterna.
- Ett typiskt exempel. Amerikanen får som sagt alltid lära sig hur
han skall tycka och tänka.

Lars Wiklund
___________________________________________

Veckans musik

http://www.yelah.net/yelah/20001129/wu1129

Funkigt från the Wu

Wu-Tang Clan är tillbaka med det fjärde albumet "The W". GZA har en
fantastisk förmåga att få musiken att låta autentisk, ändå är inte
hela plattan så bra som man förväntar sig av en grupp som Wu-Tang
Clan.

Här finns flera bra funkiga spår och det är överlag mer västkust än
tidigare. Ändå spretar "The W" för mycket, främst musikaliskt.

Ett av de bästa spåren är "Gravel Pit", med väldigt levande trummor
och blås. Den klättrar på topp tio-listorna vilket även de andra mer
funkiga spåren snart borde göra. "Protect Ya Neck (The Jump Off)" är
en av de tänkbara hitsen. Musiken är också väldigt välproducerad på
"Let My Niggas Live" där Nas gästrappar.

Mer känslosamt

Isaac Hayes är med och sjunger på den sorgliga "I Can't Go To Sleep"
och ännu vackrare är "Jah World" där reggaesångaren Junior Reid
medverkar. Spåret är en ruffigare version på samma rytm. Junior Reid
är för övrigt med på flera spår. Wu-Tang verkar ha upptäckt
rastafarireligionen vilket är lite kul.

För spretigt

Överlag är "The W" funkigare och mer känslosamt än Wu-Tangs tidigare
lattor men visst känns det kalla, hårda, mystiska soundet igen med
stråkar och samplingar från ninjafilmer. Det är också mer levande
blås och trumrytmer som verkligen lyfter kvalitén på musiken. Tyvärr
är plattan inte tillräckligt sammanvävd som helhet.

Torbjörn Granrot

http://www.wu-tang.com/
http://www.sonymusic.co.uk/wu-tang/
http://www.hiphop.aka.com/
http://www.ighetto.com/
http://www.loud.com/
___________________________________________

Veckans novell

http://www.yelah.net/yelah/20001129/novell1129

Pronto

Hennes linjer var knivskarpa. De var som skurna av en kniv i hennes
ansikte. Själva eggen hade format hennes drag med otrolig skärpa. Hon
var klassisk, hon var latinsk. Hennes skarpa konturer och hennes
mörka hår förde tankarna till Pompeji och Herculanum. Hon var en
romersk pärla. En patricierska.

Det var inte bara hennes yttre som var så tydligt. Hela hon var som
en kontrast. En skugga av svart föll över hennes vita hud.

Jag satt varje dag och såg på henne. Hon satt i bussen. Tredje sätet
bakifrån från höger. Hon måste ha gått på någonstans vid Dalaplan.
Jag gick på vid Södervärn. Jag brukade fantisera om henne. De första
dagarna tänkte jag bara "hur är hon i sängen?". Hon väckte en erotisk
åtrå i mig. Hon fick mina ådror att svämma över. Det fullkomligt
porlade fram bäckar i mitt omlopp. Jag såg på henne liksom under
lugg, lite så där i mjugg och riktigt smekte hennes bröst med ögonen.
Hon hade små bröst. Och jag som riktigt älskar små bröst hade kupat
mina händer över dem redan vid Amiralsgatan.

Jag såg henne bäst som jag stod. Vågade inte riktigt stirra på henne
även om jag velat. Nej, jag såg på henne förstulet men iakttog henne
för varje centimeter bussen förde oss framåt, som om jag haft henne
under lupp.

Efter den första veckan vi åkt tillsammans till Centralen hade jag
blivit rädd av min åtrå till henne. Jag hade för mig själv kallat
henne "Rävhonan". Då hade det varit hon som iakttagit mig. Hon hade
liksom blinkat mot mig från sätet bredvid. Och hon var en Hon. En
riktig Rävhona. Och hon hade sett illmarigt på mig och liksom
skvättit med ögonen. Iakttagit mig långsamt och mätt mig.

Mitt skrev hade svarat. Och så fort jag såg åt henne hade hon vänt
bort ansiktet och tittat ut genom den mörka fönsterrutan.

Jag stod där i bussen med ett stånd som kunnat vara bärraket till
historiens största sputnick. Herrejävlar vad jag var kåt ! Jag kände
det som om jag ackumulerat hela min pubertets alla erektioner och
anrikat dem i en enda.

Bussen for förbi Triangeln och Sheratonhotellet kastade en skugga
över bussen och mig.

Min ardenner spände mot taket och hon, vad gjorde hon ? Hon bara satt
och stirrade ut genom rutan. Varenda förbannade morgon var det
likadant. Rävhonan satt där och stirrade ut genom den svarta morgonen
med regnblänk i stulen november.

Andra eller var det tredje veckan tog jag mod till mig. Jag hade
börjat ta med mig Sydsvenskan för att dölja mina centimetrar och när
passageraren på sätet bredvid gick av vid Stortorget for fan i mig
och jag formligen flög fram till det lediga sätet.

Jag satt bredvid henne !

Jag sniffade. Drog in hennes dofter. La tidningen i knät och luktade.
Ah, hon doftade kvinna.

Nu var det bara tre hållplatser kvar till Centralen och jag kände att
jag måste säga något. Måste få höra hennes röst.

Jag la mitt huvud på sned och sa till henne med mina nyborstade tänder

- Förlåt. Du ska också till Centralen ?

Hon såg på mig och jag kunde spåra ett leende i hennes marmorskarpa
ansikte. Hon sa:

- Pronto ?

Hon var italienska ! Hennes röst var som Sophia Lorens eller
Lollobrigidas. Jag liksom tappade andan och stånkade fram

- Pronto. Du kommer från Italien ?

Hennes brytning var som gräddsorbé mot min gom. Jag lapade i mig
orden som en marskatt.

- Ja, från Verona. Nu måste jag av, sa hon och log mot mig.

Hennes tänder var som en nunnas radband. Så skinande blanka och vita
som oskuldsfullaste snö.

Jag som också skulle gå av satt bara andtruten kvar och såg henne gå.

Vilket steg ! Vilken hållning ! Ah kvinna !

Jag smakade på orden. Pronto och Verona. Italien, Lombardiet och
Toscana, Verdi och Garibaldi.

Jag diade och sög länge innan jag till slut gick av...

Göran Wassby
___________________________________________

FÖDDA

Stefan och Carolina har fått
en dotter och Joel en syster.

Liv Elise Karolina
Thelin-Bergmark

Malmö Allmänna Sjukhus
16 november 2000
___________________________________________

Veckans annons

Handlaihop.nu är en ny kooperation som säljer eko/rättviseprodukter.
De köper in varor som så långt det är möjligt är ekologiskt, rättvist
och småskaligt producerade. Genom att samarbeta med existerande
butiker och genom att utnyttja internet pressar de priserna här i
Sverige, fast inte för producenterna. De köper in varor från hela
världen, även Sverige.

www.handlaihop.nu
___________________________________________

Veckans annons

Är Du intresserad av Hållbar och solidarisk Lokal samhällsutveckling
Vi söker idérika och handlingskraftiga deltagare till folkhögskolekursen
Tillämpad Humanekologi - Projektledarutbildning för hållbar och
solidarisk försörjning. 1-årig.
Antagning januari och augusti. Info: bo.ljungqvist@he.gu.se, Holma
Grindstugan, 243 93 Höör, tel 0413 234 35, www.eslov.fhsk.se
___________________________________________

Veckans annons

Stockholms Fria Tidning söker medarbetare

Stockholms Fria har nu fått ihop över 2000 prenumeranter! Det som nu
saknas innan vi kan dra igång, är medarbetare till följande tjänster:

-Samordnande redaktör
-Redigerare
-Försäljare

Mer info på vår hemsida: www.stockholmsfria.nu. Ansökan skickas till
lennart@stockholmsfria.nu
___________________________________________

Veckans annons

Succén fortsätter för 3:e året i rad

Veganskt och ekologiskt
JULBORD
på den gamla skridskofabriken i Järna

Söndag 10 december kl 16.00

180 kr (betalas i förskott, ring ang postgironr i samband med anmälan)

Ett dignande och hjärtegott julbord, där överskottet går till
behövande och utsatta.

Ring in din anmälan, som är bindande.
Tfn. 08-551 746 50.
Senaste anmälningsdag är 4 dec.

Välkommen!

Arr: Veganska Ambassaden tillsammans med djurrättsaktivister i Järna
___________________________________________

Veckans annons

Chilli har i det tysta lagt in en del pärlor på sistone. Strövtågen
kan lämpligen ta sin början på huvudsajten, Anti ā la Chilli
http://www.torget.se/users/c/Chilli/Index.htm

om man nu inte vill gå direkt på något av följande:

Blexies vidräkning med myten om arbetet: Det moderna slaverisamhället
http://home4.swipnet.se/~w-40997/blexie.htm

Samme författares presentation i helfigur av Antonin Artauds liv och
verk, 2 x Antonin Artaud
http://home4.swipnet.se/~w-40997/artaud.htm

Ytterligare ett kapitel på svenska ur Raoul Vaneigems rasande
stridsskrift Traité de savoir-vivre a l'usage des jeunes générations
- Den betydelsefulla obetydligheten (översättning: Ingemar Johansson)
http://home4.swipnet.se/~w-40997/rvi.htm

Tom Karlssons Stig Dagerman - syndikalisten
http://home4.swipnet.se/~w-40997/TomK.html

Gösta Svenns suveräna översättning av en Thomas Wolfe-novell, Bara de
döda vet allt om Brooklyn
http://home4.swipnet.se/~w-40997/wolfe.htm

Den svenska litteraturens förste auktoritetsbespottare Lars Wivallius
Klage-Wijsa Öfwer Thenna torra och kalla Wååhr i originalversion
http://home4.swipnet.se/~w-40997/wivallius.html

Sten Gottfrieds måhända chockerande uppfattning om AA, Anonyma
Alkoholister - ett exempel på fungerande anarkism
http://home4.swipnet.se/~w-40997/aa.htm

Det var allt.

För Chilli,
Ingemar Johansson
___________________________________________

Veckans Yelah 29 november 2000 e-postversionen
url: http://www.yelah.net
e-post: <info@yelah.net>



                       ********
               The A-Infos News Service
      News about and of interest to anarchists
                       ********
               COMMANDS: lists@ainfos.ca
               REPLIES: a-infos-d@ainfos.ca
               HELP: a-infos-org@ainfos.ca
               WWW: http://www.ainfos.ca
               INFO: http://www.ainfos.ca/org

 To receive a-infos in one language only mail lists@ainfos.ca the message
                unsubscribe a-infos
                subscribe a-infos-X
 where X = en, ca, de, fr, etc. (i.e. the language code)



A-Infos
News